torsdag 19 september 2013

Men vi kommer alltid ha MMX

Vi pratade i flera timmar varje helgnatt. Jag brukade ursäkta mig och gå hem från Debaser när jag visste att barerna i Malmö hade stängt och han satt på tåget hem till Lund. Sen möttes vi när han låg i sin säng och jag satt under fläkten i köket. Han suckade tungt när han hörde mitt täcke prassla och han visste att jag också låg där som han, fast 600 km bort.

- Vet du att vi under de här tre veckorna har skickat sjuttonhundra sms till varandra?
- Sjuttonhundra?! Herregud. Men hur ser man det?
- Det ser man genom att man... Genom att man räknar...
- Åh, Amanda.

Min kollega sa till mig att hon aldrig någonsin sett någon vara så kär som jag var i honom. Jag sprudlade, varje dag var underbar så länge han hörde av sig. All min vakna tid gick åt till att tänka på honom och tv-serieavsnitten jag såg under den tiden var jag tvungen att se om sen eftersom ingenting annat fastnade. Vad hände i Mad Men säsong sex egentligen? När jag skulle hälsa på honom var jag tvungen att skriva ut en karta för att hitta från Hötorget till Cityterminalen, jag var liksom för nervös för att tänka klart.

Klipp till nu när han sedan länge slutat svara på mina sms. Klipp till bortförklaringar, undvikande formuleringar och en besviken tjej med något mörkare blick än tidigare. Det finns väldigt mycket att säga om vad som hände, jag skulle t.ex. kunna säga till honom att han borde vårda sina relationer bättre.  Att om man känt varandra i fem år och sedan har utvecklat en så överjävla romantisk kärlek till varandra så slutar man inte svara på sms. Jag skulle kunna påminna honom om att han redan andra, tredje dagen lovade mig att inte spela några spel. Jag skulle kunna mula honom med hans twitterpoesi som han fortfarande hävdar inte handlade om mig. Jag skulle kunna radera honom helt.

Jag skulle också kunna sluta lyssna på spellistan han gjorde till mig. Jag skulle kunna sluta instagramstalka hans ex som numera är hans tjej igen. Jag skulle kunna sluta le med hela ansiktet varje gång jag tänker på honom och istället se att han bara är en vanlig dum kille som gör vanliga dumma killgrejer.

Men han är min. Jag är hans. Det har kanske varit så ända sedan vi sågs vid hans tält på en festival 2008. Kanske kommer det alltid vara så. Jag väljer att tro det. För jag är dum i huvudet.

/Halvfullt glas.


Vad hände sen?

For the record: om jag skriver att jag ska träffa någon, som en ex-kollega eller en anställd till min pappa, och sedan inte följer upp med vidare information. Då betyder det att jag inte vill träffa dem igen och kanske i vissa fall att de dök upp på dejten i tight regnbågsfärgad batiktröja. Hehe.

Home, sweet nothing

Jag har flyttat hem till mina föräldrar. Jag har flyttat från mitt Heartbreak Hotel på söder till en förort där tiden står still. Jag förmultnar i takt med komposthögen i trädgården.

Helt ärligt är det inte så farligt, jag får ju god mat och har en katt att klappa. Orimligt platta kuddar i min gamla säng visserligen men det kanske vägs upp av... frisk... luft? Det finns pålägg i kylskåpet och mamma frågar hela tiden om jag vill ha vin. JAG ÖVERLEVER.

Men mitt sociala liv är ju helt klart över. Jag flyttade dit för tre veckor sedan och har bara fått ett enda fyllesms sedan dess. Ett! Har inte skickat några själv heller för den delen eftersom mitt liv ändå är över. Jag kan ju inte bjuda hem någon till mina föräldrar heller. Och jag tänker inte åka över hela stan för ett ligg, att ha bott fem minuter från Debaser Slussen har gjort mig för bekväm för det. Det längsta jag har åkt för en killes skull är till Aspudden. Jo, på riktigt.

På plussidan: Jag får väldigt mycket sömn. Jag blir numera stressad om jag lägger mig senare än kvart över nio. Att sova är nu det enda jag har.

Och minus: Jag tänker på Arkitekten på kvällarna men mitt redskap ligger i en flyttkartong i garaget.

torsdag 5 september 2013

Trouble

- Jag hade en tjej en gång som var så där, hon kunde somna var som helst. På bio, på tunnelbanan, jag tror hon somnade i skolan till och med. Vissa störde sig väl på det men jag tyckte bara att det var så himla gulligt så jag lät henne vara. Hon såg liksom så fridfull ut när hon satt där och sov på biografen.
- Du tyckte väldigt mycket om henne verkar det som?
- Oh ja, det gjorde jag verkligen. Det gjorde jag verkligen.

Och DÄR blev jag kär i min pappas kollega. Vi ska ses på lördag.