fredag 17 oktober 2014

Hej hej hallå

Mitt internet låg nere i nästan två veckor men nu är jag tillbaka! Så pass tillbaka att jag tackar nej till vinkvällar med mina kursare för att ligga hemma och se om serier jag sett tusen gånger. Internet och det det ger mig är den största tryggheten i livet ju.

Inte mycket har hänt heller, så bloggande har inte varit högsta prioritet direkt. Inget mer med han i klassen (puh? jo men typ) och mitt liv kretsar ju bara kring killdramatik verkar det som. Jag stör mig faktiskt på honom väldigt mycket. Han tror att han har rätt i alla versanalyser (tro mig, det har har INTE) och när han puttar upp sin snus med tungan gör han smackande ljud som jag bara inte TÅL.

Jag har gråtit lite mer än normalt. Först för att jag ringde min mamma och vi kom in på att mina bästa kompisar ska komma hit och hälsa på. Jag är redan så himla ledsen över att de kommer åka igen. När jag messar med dem, eller av misstag blir tillagd i en chatt om helgplaner, och får reda på att de ska dricka öl tillsammans blir jag helt matt av saknad. Svartsjuk på alla i gänget som får hänga med de andra. Nu har jag ju bara varit här väldigt kort tid men aj, mina nya vänner alltså. Blir galen. De kan varken uttala hexameter eller Fröken Julie. De vill bli journalister trots att de inte kan stava. De BABBLAR så mycket och ställer de dummaste frågorna på seminarierna vilket gör att vi aldrig kan sluta i tid. Elitist, ja visst, men ändå hallå. I mitt andra, tusen gånger roligare, gäng är en av killarna så besatt av mig att det börjar bli jobbigt. I början av kvällarna går det bra men det slutar alltid med att han ska lukta på mitt hår, pussa mina händer och fråga om jag inte ska följa med hem. Vill verkligen inte men vill heller inte vara taskig. Och vill definitivt inte skapa problem i ett kompisgäng som jag är nyansluten till - klart de andra stödjer killen om det skulle komma till det.

Det andra jag gråter över är en arvstvist i min familj. Utan att gå in på detaljer handlar det om min farfars arv som min faster tagit på sig att reda ut. Hon har gjort ett uselt jobb och såvida det inte handlar om ett stort missförstånd har hon försökt lura oss andra på väldigt mycket pengar. Det verkar nu som att mina föräldrar säger upp kontakten med henne och det är därför jag gråter. Min pappa bröt  med sin pappa och jag vill verkligen inte att han ska förlora ännu en familjemedlem. Han kallar henne för gangster, det är ganska harsh, så jag tror tyvärr att det är försent att reparera. Min faster är den enda släktingen vi har kvar. Vi är också de enda hon har. Jag hatar pengar och vad de får folk att göra. Så nu sitter jag och gråter varje gång ett nytt argt mail mellan dem och oss andra på cc dyker upp. Jag ringde min pappa och var ledsen men han säger att det inte finns någonting jag kan göra. Att jag gärna får ha kontakt med henne om jag vill men att det är över för honom. Jag bryr mig mindre om min kontakt med henne och mer om deras men det verkar han inte förstå.

Men men.

Jag hörde ELLE dimpa ner på dörrmattan nu. Later.