Efter två öl skulle vi hem till mig för att fortsätta med vin. Vi hade väl då känt varandra i en och en halv timme kanske och jag var oväntat såld. Tre meter ifrån rulltrappan upp till Mariatorget stannade han och sa att han fått kalla fötter. Ja, det var lite svårt att få ur honom vad som var problemet men jag tror inte att det var ett ex utan kanske snarare en olycklig kärlek som spökade. Han säger att han vill höras i helgen istället, att han vill träffa mig en annan dag men inte just ikväll. Han säger det samtidigt som han försiktigt rör vid mitt hår, kanske snuddar vid halsen till och med. Här blir jag blyg och tittar bort, försöker få fram något men vågar inte riktigt.
- Vadå, säg?
- Nej men... Kan man få en liten, en liten puss då bara?
- Ja, en liten.
Och sen efter den långsamma, försiktiga och långa pussen gick jag hem och lyssnade på nån Wes Anderson-spellista och nu är det kört. Den var med separerade läppar men utan tunga. Om vi har hörts i helgen? Ja visst, om det räknas att jag hör av mig om hur det är och han svarar artigt tillbaka men sedan inte svarar på mina följdfrågor. Så nä.
Jag är så FRUKTANSVÄRT kärlekskrank just nu. Skriver typ dikter, lyssnar på Sigur Rós. Ska förmodligen få mens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar