måndag 31 mars 2014

Baby please, varför vill du va med wannabes?

Den här tröjan broderade jag också under sjukskrivningen! Jag tycker att den är sjuuuuukt gullig och fin medan andra tycker att jag är en töntig, uppmärksamhetssökande hipster. :(



Angående de två mest aktuella:

- Tror du att du kommer bli tillsammans med honom?
- Nej, absolut inte.
- Varför inte, han verkar ju vara världens finaste kille?
- Förutom att han är knarkare, alkoholist och stjäl bilar menar du?
- Ja, förutom det så verkar han så snäll!

Och:


Lorelai och Rory

Nu är mina två veckor slut och jag är tillbaka på jobbet. Det tog en timme att öppna all post som kommit och jag går omkring och surar. Alla frågar om det "känns bättre" och vad ska man svara på det liksom. Ja nu när jag fått titta på gamla dvd-boxar och kunnat måla naglarna i två och en halv timme i sträck är jag inte deprimerad längre! Nä. Jag hatar att vara här och undrar när jag någonsin ska få sova ut igen.

Jag har misskött min sjukskrivning på det sättet att den mest gått ut på att dricka så mycket vin och ligga med så många killar som möjligt. Varje gång jag har skrivit på arbetsproverna har jag somnat. Och jag har shoppat upp hela min lön. Men jag har gått långa promenader, lekt med min katt och sett nya Wes Anderson-filmen också. Jag har varit svartsjuk på mina kompisars nya relationer (lämna mig inte i singellivet!!!) och jag har lagat mat åt min lillebror. Använt ficklampan på mobilen för att lysa upp dippskålen har jag också gjort. Det har varit underbart med lugn och ro, sovmornar och att alltid ta sista tunnelbanan hem från söder.

I går tog jag det hela ett steg längre och kom hem full och glad efter söndagsvin på stan. Satte mig i soffan med jetlagad mamma och drack ännu mera vin med henne. Berättade allt. Jag menar allt. Om alla killar jag är kär i, om hur jag gör bort mig hela tiden genom att skicka sms som ingen någonsin svarar på, om varför jag och Fredrik gjorde slut, om hur jag kände mig under mina mobbade högstadieår, om affären med den äldre mediagubben, om droger, om arbetsprovsångest, om självmordstankar, om one night stands och preventivmedel. Jag frågade henne hur ofta hon och pappa ligger och förvarnade henne på att min störta kärlek har massor av tatueringar. Herregud. Jag har aldrig berättat någonting för min mamma förut så jag fattar inte var det här kom ifrån men det var roligt! Jag hoppas att hon inte berättar nåt för pappa för då skulle jag dö men så länge det stannar mellan oss är jag glad att det hände. Vid halv tre gick vi och la oss och nu sitter jag alltså bakis, sur och lite ångestfylld på jobbet. Ciggen och vinet har säkert förkortat min livslängd avsevärt men nu är jag kompis med min mamma så det var det ju värt <3

måndag 24 mars 2014

Bon week-end

Herregud. Jag skulle kunna skriva en bok om de senaste tre dagarna.

I fredags var vi på en 20-talsbar på söder som spelade Cole Porter och där man fick ölflaskorna i papperspåsar och cavan i kupade små glas. Very New York-komplexigt men otroligt trevligt. Alla var på bra humör och mina tjejkompisar bjöd in gulliga killar som de satt och myste med. Plötsligt får jag ett sms från en kille som jag är så extremt jävla kär i. Han som bor i Göteborg, han som jag velat ha sedan 2008. Han som alla mina kompisar vill att jag ska gifta mig med för att vi passar så bra ihop. Han frågade vad jag gjorde och att HAN skickar fyllesms till MIG har alltid varit min högsta dröm. Brukar ju vara tvärt om om en säger så... Så mycket tvärt om att jag till och med var tvungen att rakt ut fråga: "Åhnej du har väl inte skickat fel va? :c" och sen göra high five med alla runt bordet när det visade sig att han inte gjort det. HAN HADE SKICKAT RÄTT, HAN HADE SKICKAT RÄTT HÖRRNI! osv.

I alla fall. Efter några fler kupade små glas ringde jag honom och fick då reda på att han var i Stockholm. Studsade runt på Götgatan medan mina kompisar dansade och tjöt av glädje. Han sa att han hade geotaggat alla bilder så att jag skulle fatta att han var här men det hade jag missat. Ärligt, är det inte det gulligaste ni någonsin har hört? Vi möttes upp på Biljardpalatset, åkte vidare på efterfest och hamnade till slut i lägenheten han lånat under helgen. Våra munnar passar så bra ihop och han har de snyggaste tatueringarna jag sett. Jag blir helt till mig när jag tänker på honom för till skillnad från alla nördiga Shakespeare-killar jag annars blir kär i är han cool, rolig och snygg. Fria.

Var ju rätt så high on life hela lördagen och hade en lugn tacokväll hemma hos en kompis. Är det illa att jag kategoriserar en kväll då jag bara dricker en flaska vin som lugn? Åkte hem och drömde om Göteborg och starka tatuerade armar med händer som inte kan sluta känna på mig.

På söndagen var jag död och låg på rygg med katten fram till typ tre. Sen tvingade jag mig ut för fika med Klara vilket betydde en kaffe följt av åtta öl. På Marie Laveau hamnade vi precis bredvid en kille jag nyligen smsterroriserat utan vidare utdelning. Vi hälsade efter alldeles för lång tid och mina ögon glittrade. Tror hans syster såg det. När han ska gå är jag full och ger honom mitt visitkort eftersom jag tydligen tycker det är en bra idé för honom att söka jobb på byrån där jag jobbar. Skickar några sms när han har gått som han självklart inte har svarat på.

Efter någon timme kommer en bekant till Klara fram till oss och han jobbar som vakt på en bar i närheten. Jag frågar honom om han möjligtvis känner bartendern här och han ba eh ja, hurså? Jag ville veta om han var singel vilket den bekanta gick iväg för att ta reda på. Kom tillbaka och hälsade att bartendern ville ha mitt nummer så jag gick fram supersjälvsäkert och ba "Jag heter Amanda, har du en penna och servett?" Så cool tjej, jag var jättestolt! Efter det gick vi illa kvickt vidare för att jag inte skulle förstöra allt genom att prata mer med honom.

På Indigo fortsätter segertåget då jag helt utan problem bokar en dj-spelning för mig och Klara där i april. Fattar inte hur jag kunde få bli bokad bara sådär när jag var så full och konstig. Klara börjar sms:a en kille hon träffar lite och när han bjudit in henne till honom blir jag avundsjuk och börjar leta i telefonboken. Väljer av någon sjuk anledning han jag dejtade i somras, han som var både alkoholist och knarkare. Får snabbt reda på att han gjort slut med sin tjej och att jag är välkommen hem till honom när jag vill. Får också reda på att han var nykter i fem månader efter att jag dumpat honom. Han möter mig vid tunnelbanan och är om möjligt ännu snyggare än jag mindes honom och det sjuka är att han tycker att JAG är så snygg! När har det ens hänt tidigare? Vi ligger hela natten, kollar på Netflix och hånglar. På morgonen äter vi havregrynsgröt utan varken mjölk eller sylt tillsammans med hans rumskompis. De är två struggling actors och båda hade provspelningar senare på dagen. Det får sätta punkt för helgen och jag tackar för mig och åker hem för att skriva arbetsprover.

Och ja, att jag bara bloggar när jag är singel är väl kanske inte världens största överraskning.

tisdag 18 mars 2014

!!!

I går strax innan måndagsmötet ringde min läkare. Vi hade en avtalad telefontid eftersom han ville veta hur jag kände mig med den nya medicinen. Jag sa att jag är väldigt trött men att det är ganska bra annars.
- Har du jobbat?
- Jadå, det har jag.
- Det borde du inte göra, jag sjukskriver dig två veckor nu så att du kan vara hemma under den värsta tiden.

???

Så nu har jag anlitat en vikarie, gjort samtliga kollegor och chefer väldigt oroliga och fått pussar och kramar av mina föräldrar. Och jag får vara hemma, äta frukost långsamt, läsa böcker, se gamla tv-serier jag älskade i tonåren (O.C.!) och skriva hela dagarna. Tack farbror doktorn, du är fan bäst.

tisdag 11 mars 2014

Tonårsliv

Jag bor ju fortfarande hos mina föräldrar och just nu ser jag inte direkt något slut på det. Jag ska köpa lägenhet så småningom men väntar fortfarande på att ett arv ska klarnas upp och det tar så sjukt lång tid. 

På många sätt är det ganska skönt att bo hemma just nu när jag inte mår så bra. Att någon håller koll på mig, att det alltid finns mat och kattvärme. Men när jag går omkring i mina gamla kvarter ser jag tyvärr inte min glada barndom eller den roliga gymnasietiden. Jag ser högstadiet. Och jag blir samma osäkra, halvmobbade fula tjej som jag var då. Sitter tyst på mitt rum och läser. Sover i flanellpyjamas. Undviker blickar och går inåt med fötterna. När jag gick ner till spårvagnen i morse stannade jag var tredje meter för att kolla om den illa klämda finnen i pannan doldes av snedluggen. Jag visste inte heller var jag skulle göra av händerna så fingrarna spretade åt olika håll på ett märkligt sätt. Sen satt jag på spårvagnen i mina smutsiga Converse och fula manchesterbyxor och stirrade på alla lyckade och rika människor, precis som då. 

Men jag tror ändå att det här är bättre än att bo själv i en sunkig andrahandslägenhet som jag kan komma hem när jag vill till och aldrig städa. Just nu. 

Såklart

Jag fick ett sms från en kompis som också äter antidepressiva men som är långt mycket mer erfaren än jag. Hon hade läst förra inlägget och sa att man måste vara väldigt försiktig med alkohol i början. Aha. Eh, det verkar ju rimligt. Typiskt mig att inte läsa bipacksedeln för sen när jag googlade hittade jag sida på sida med beskrivningar om snedfyllor. Nu vet vi!

måndag 10 mars 2014

Världens sämsta helg, världens sämsta person

Gud vad jag hatade mig själv den här helgen. Jag har precis börjat äta antidepressiva och jag vet att det kan bli sämre i början för att sedan vända men att det skulle bli såhär dåligt? Jag har ingen aptit, sover två timmar per natt, får ångest över ALLT och börjar gråta under köksfläktar på födelsedagsfester.

I fredags tog jag min kompis några glas vin på mitt jobb innan vi gick till Grand Escalier. Några glas vin... Det slutar med att jag kräks under bordet på uteserveringen!!! Vad i helvete? Sen möter vi upp vår kompis och jag glömmer typ bort att det är hennes födelsedag och ber henne swisha 45 kr för ölen jag köpt till henne. Eh. Sen börjar jag messa en kille och typ tjatar på honom att jag ska få komma hem till honom trots att han bara kollar på tv medan jag är asfull. Funkar ej. Min kompis får hicka och jag tycker att det är jätteroligt att chocka bort hickan genom att lura henne att jag är gravid. Glömmer bort den lilla detaljen att hon precis haft en extremt ångestladdad graviditetsscare. Hon blir ledsen, jag vill dö. Åker hem vid 23, vaknar på lördagen och vill hänga mig själv. Går inte ut i solen, ligger bara i min säng och har ångest.

På kvällen är jag på födelsedagsfest och deppar ännu mer, står i ett hörn med en tallrik tårta istället för att prata med folk. Efter några timmar vill jag gå hem men mina kompisar övertalar mig att stanna så att jag ska minnas kvällen som rolig och inte som den då jag började gråta hejdlöst mitt bland allt folk. Helt plötsligt är klockan fem på morgonen.

På söndagen är mina vänner ute i solen och äter brunch. Jag ligger under mitt täcke och är hungrig. Äter ingenting.

Nu är det måndag och det gör ju absolut ingenting bättre. Jag var vaken mellan 01 och 06 och sen åkte jag till jobbet och såg sur ut. Dessutom hade jag bestämt att förra veckan var min sista i frihet och att jag från och med nu måste sluta gå ut och istället börja med arbetsproverna. Jag vill ha semester. Längtar till påsk. Vill typ inte ens komma in på skolan för då måste jag ju prestera där också. Jag vill gå i pension. Känner mig så oerhört värdelös just nu. Kan ingenting, har inget driv, alla tycker att jag är konstig och jobbig. Tänk om någonting bara kunde få gå lite bra nu.