Men de två senaste helgerna har i faktiskt varit snudd på vita

Psykologen jag gick till i Göteborg trodde att anledningen till mitt överdrivna sömnbehov berodde på att jag inte trivdes med tillvaron och ville sova bort den. Jag tror att det stämde men varför är det så även nu? Idag vaknade jag med ryggont så jag sjukanmälde mig från skolan och somnade om. Gick upp elva, åt vitt bröd framför två avsnitt Californication och sov sedan i fyra timmar till i soffan. Jag har gått upp i vikt men slutar ändå inte äta ostbågar och glass. Slutar inte heller att klämma på min mage och spegla mig ledset. Har aldrig tränat, inte sedan gympan i gymnasiet, och blir gråtfärdig av tanken på att börja. Kanske yoga men det är så dyrt verkar det som. Finns det yoga på YouTube? Det är så deppigt att inse att man börjar bli gammal. Att se kinderna hänga på alla bilder välmenande kompisar tar. Vecken som eyelinern letar sig in i. Att se gravid ut trots att det faktiskt är p-pillren som gör mig så hungrig. Det är provocerande att det går så många unga snygga tjejer i min klass. Det spelar väl ingen roll att jag irriterar mig på deras töntiga kolla vicken söt hund-manér när alla andra tycker att de är bedårande. Det är så mycket konflikter i klassen och det ger mig hjärtflimmer. Trots att bråken aldrig handlar om mig så kan jag inte andas när klassrummet blir sådär elektriskt av irritation och korta stubiner.

Men jag ska inte skriva om skolan. Inte om de jag misstänker ogillar mig. Inte om min bästa klasskompis som jag är så olyckligt kär i. Kanske om att jag känner mig värdelös, sämst och otillräcklig typ 4 av 5 dagar. Inte om att jag blir ledsen när alla i klassen ger och får hundra likes på Insta och Facebook medan jag lämnas likelös. 

Det är kanske inte så konstigt att jag vill sova bort även det här livet. Jag hatar ju dessutom min lägenhet. Trots att den ligger i bästa delen av Söder, trots att den verkar sjukt ljudisolerad. Jag har ställt två små tavlor i fönstret istället för att fixa gardinstången så att åtminstone lite av min skengravida kropp skyls. Det ligger torra avokadoskal överallt. Jag diskar först när besticken tar slut. Kanske borde ha färre bestick så det blir oftare? En av väggarna är bara förvaring men jag når ju inte upp till de där satans skåpen, jag är för kort. Så allt knycklas ihop längst ner och ramlar ut varje gång jag öppnar. Plastmattor kan man väl inte klaga på antar jag, det är nog svårt att komma ifrån i studenlägenhetsvärlden. Jag såg att man kan vinna att en inredningsexpert kommer och gör om ens studentlägenhet om man går med i ICA Student och skriver en motivering så jag gjorde det! Men nu fick jag ett sms om att jag måste hämta ut nåt REK på posten så ångrar mig redan. Hur... Hur tror jag att jag ska kunna bli smal och spänstig om jag inte ens orkar gå till posten? Lite som när jag laddade ner en sluta röka-app men gav upp när jag såg att man behövde fylla i uppgifter om sig själv för att börja använda den. Lycka till Mandy <3

Jag vet inte om det här är min återkomst till bloggen eller bara ett litet gästspel men jag hoppas! Tror det är bra för mig att komma igång lite med skrivandet igen. Utanför skolan, utanför klasskompisar med (inbillat?) smala och dömande ögon.