torsdag 29 december 2016

Live fast die young sad girls do it well


Nej det är klart att det inte gick bra och det är klart att jag är tillbaka på Tinder igen. Den där goa magkänslan som aldrig har fel, den som kan dechiffrera varenda litet superlativlöst messenger-meddelande och som vet det man inte vill veta. Den. Jag var orolig för det redan från dag ett och till slut fattade han själv, att det är för tätt inpå hans breakup. Jag var så JÄVLA förstående och klok när han skrev det, inte för ledsen men absolut inte obrydd, pratade om timing och var charmig och flickvänsmaterialig. Sen... blev jag full. Och började babbla och tjata om att vi skulle ses en sista gång. Satt och läste igenom meddelandena på sängkanten och råkade skicka en ensam upptumme 03:13. BJÖD PÅ MIG SJÄLV kan man väl säga.

Fick en ny superlike av en vuxen person, osexigt gammal liksom, och dränkte min besvikelse över ovan nämnda i dyrt vin och bekräftelse, båda levererade av nya likearen. Är ej attraherad men han sa att min outfit var som hämtad ur ryska Vogue och frågade om jag ville följa med till Paris på jobb om några veckor. Vem är jag. Jag frågade hur han tyckte att dejten gick, bad honom utvärdera. Han sa att jag var sexig, jag sa att han är för självupptagen. Ännu en gång låtsas jag att mitt liv är regisserat, jag skapar plot twists i realtid. Han fick följa med hem trots allt men klockan fyra väckte jag honom och sa att jag ville vara själv och att jag hade ringt en taxi. Jävla mean girl man har blivit, bossig.

onsdag 21 december 2016

Jinx it baby

Det går så jävla bra nu. Vet inte om det beror på min nya frisyr, i så fall kanske att jag känner mig så FIN i den och att det självförtroendet smittar av sig på hela auran liksom.

Tinderkillen är ett jävla kap, en sån som får en att skratta osmickrande högt OCH sen komma så högt att grannarna väcks. Herregud alltså. Hoppas på kramsnö i jul, hoppas på att bli plogad :')

lördag 17 december 2016

Isdrottning



Drittsekk

Han, kille nummer ett som jag vill dumpa, han kom hem till mig helt oannonserat. Ringde på porttelefonen mitt i min efterfest efter Kent-konserten med mina högstadiekompisar. Dundrade in. När han gjort bort sig ca fem gånger inför dem gick de (efter att de under bordet skickat ett antal sms om huruvida det var lugnt att lämnas ensam med honom etc osv ni vet) och han satt kvar med mig i soffan. Jag var märkbart stel, det uppfattade till och med hans promille. Och jag började... förklara. Att jag tror han känner annorlunda för vår relation än vad jag gör, att han inte kan räkna med att kunna komma hem till mig utan att vi pratat. Så hjärtskärande när han drog den där lögnen vi alla nån gång har uttalat: "nej men alltså det är inte som att jag är kär i dig eller så".

Och sen.

Började han gråta. Inte dramatiskt hulkgråt utan det där värsta, de där tysta riktigt blöta tårarna som bara rinner och rinner. Jag höll om honom tills han blev för stolt och bara drog. Tog knappt på sig skorna utan bara sprang. Herregud. Herregud.

Och det värsta är att jag inte riktigt känner någonting själv. Axelryckig känsla just nu. Är det såhär killar brukar känna?

fredag 16 december 2016

Person of the year


Hej jag tycker varken om ditt utseende eller personlighet men det var så länge sen jag fick vara DJ Lilla skeden och du har jättemjuka händer och vem vill inte vakna av att nån leker med ens bröst. Fy fan vad sjukt det är att vara den svårlästa personen. Fy fan vad sjukt det är att inte vara den som analyserar sms:en.

Tinderkillen tog bort vår matchning förresten och tack vare fyra glas gratischampagne tolkade jag det som ett misstag och sökte upp honom på Facebook. Jag hade rätt! Han hade rensat och råkat ta bort, "svurit över det hela dagen". Vi ska ses på lördag.

Jag... Jag undrar om jag måste göra slut med första killen face to face. Jag undrar om jag någonsin betett mig mer som en svinig kille än nu. Svarar inte på sms på dagen men ringer efter 22 och sen är jag kall på morgonen så att han ska fatta att jag vill att han ska gå. Ibland frågar han om jag är sur och jag tänker att nej, jag är bara inte intresserad nog att hålla uppe en kvittrig och gullig fasad. Hmm jag kommer nog inte få några julklappar i år.

onsdag 14 december 2016

Håll alla dörrar öppna så du kan sparka in dem sen

Och samtidigt pratar jag med en kille på Tinder som är så gullig och rolig och fin och glad och härlig att jag vet att jag kommer fucka upp det. Han har en kanin som har ett så gulligt namn att jag inte kommer kunna sova inatt. Jag vet inget om hans förhud än.

Var har jag varit hela hans liv



Med tanke på googlingarna som leder hit är det nästan en PLIKT att blogga mer. Samhällstjänst, alla har så mycket viktiga frågor. 

En kille i min klass suckade och sa att jag låter mitt liv styras av vad som blir bäst story, vilket hejdå som blir bäst slutscen. Då tog jag det som en komplimang och höll med, nu undrar jag om jag är patetisk. Liksom samlar på mig små fragment av misslyckade relationer som hade kunnat bli något om jag inte varit så upptagen av att tänka på vad som skulle kunna hända härnäst och hur jag kan fläka ut mig för så dråplig effekt som möjligt. Och vad gör jag av det? Anteckningar i mobilen, max. 

Förra helgen fick jag ligga för första gången sen typ juni, mot ett skrivbord (och senare en soffa pga komfort) på en konstskola som hade fest. Pitten tillhörde en kille som jag varit Facebook-kompis med i tio år men verkligen inget mer än Facebook-kompis. Bekants bekant, hälsat hej hej när vi setts men inte mer än så. Han kom fram till mig på festen och sa att han tänkt på mig så mycket under åren och alltid undrat varför det inte blev vi. Närbild på mina ögonbryn, klipp till nästa scen i baren då nån snor våra shots för att vi hånglar så mycket att vi inte ser. 

Idag var jag ledig så jag undrade om han ville ses. Jag hade sån hångelabstinens, sån hångelabstinens att jag följt fula killars läpprörelser på tunnelbanan, och klart han ville ses. Precis under Noora&Williams första hångelscen ringde han på porttelefonen så jag satte på Father John Misty och puttade ner honom i soffan. Jag ska vara ärlig: hånglet var perfekt. Kanske är det det bästa jag vet, jag har alltid föredragit det framför ligg. Och så mycket ligg blev det inte heller för han har nån konstig förhud som gör att det gör ont för honom att ligga ibland så det blev typ inget. Efter det blev han obekväm och ville gå, mumlade nåt om tandläkartid och snubblade på sig sina byxor. 



Jag blev inte besviken, jag blev inte sur när han drog utan plockade nöjt fram en ostbågspåse och förberedde mig på en tupplur. Jag är inte så intresserad. Men när han är såhär, när han messar såhär direkt och naket så VET jag att vi kommer ses igen. De här fältstudierna är för spännande, jag kan inte låta bli. Det här till synes okomplicerade ni vet, att skicka tre sms i rad för att man vill ses igen. Jag gillar ju det. Jag dras till det. Trots konstig förhud.