Men jag ska inte skriva om skolan. Inte om de jag misstänker ogillar mig. Inte om min bästa klasskompis som jag är så olyckligt kär i. Kanske om att jag känner mig värdelös, sämst och otillräcklig typ 4 av 5 dagar. Inte om att jag blir ledsen när alla i klassen ger och får hundra likes på Insta och Facebook medan jag lämnas likelös.
Det är kanske inte så konstigt att jag vill sova bort även det här livet. Jag hatar ju dessutom min lägenhet. Trots att den ligger i bästa delen av Söder, trots att den verkar sjukt ljudisolerad. Jag har ställt två små tavlor i fönstret istället för att fixa gardinstången så att åtminstone lite av min skengravida kropp skyls. Det ligger torra avokadoskal överallt. Jag diskar först när besticken tar slut. Kanske borde ha färre bestick så det blir oftare? En av väggarna är bara förvaring men jag når ju inte upp till de där satans skåpen, jag är för kort. Så allt knycklas ihop längst ner och ramlar ut varje gång jag öppnar. Plastmattor kan man väl inte klaga på antar jag, det är nog svårt att komma ifrån i studenlägenhetsvärlden. Jag såg att man kan vinna att en inredningsexpert kommer och gör om ens studentlägenhet om man går med i ICA Student och skriver en motivering så jag gjorde det! Men nu fick jag ett sms om att jag måste hämta ut nåt REK på posten så ångrar mig redan. Hur... Hur tror jag att jag ska kunna bli smal och spänstig om jag inte ens orkar gå till posten? Lite som när jag laddade ner en sluta röka-app men gav upp när jag såg att man behövde fylla i uppgifter om sig själv för att börja använda den. Lycka till Mandy <3
Jag vet inte om det här är min återkomst till bloggen eller bara ett litet gästspel men jag hoppas! Tror det är bra för mig att komma igång lite med skrivandet igen. Utanför skolan, utanför klasskompisar med (inbillat?) smala och dömande ögon.
Äntligen är du tillbaka! Har undrat så var du blev av...
SvaraRaderaDu beskriver på pricken hur jag själv känt mig i perioder. Och när man är mitt uppe i det kan man inte tro att det bara är just en period.