Jag har flyttat hem till mina föräldrar. Jag har flyttat från mitt Heartbreak Hotel på söder till en förort där tiden står still. Jag förmultnar i takt med komposthögen i trädgården.
Helt ärligt är det inte så farligt, jag får ju god mat och har en katt att klappa. Orimligt platta kuddar i min gamla säng visserligen men det kanske vägs upp av... frisk... luft? Det finns pålägg i kylskåpet och mamma frågar hela tiden om jag vill ha vin. JAG ÖVERLEVER.
Men mitt sociala liv är ju helt klart över. Jag flyttade dit för tre veckor sedan och har bara fått ett enda fyllesms sedan dess. Ett! Har inte skickat några själv heller för den delen eftersom mitt liv ändå är över. Jag kan ju inte bjuda hem någon till mina föräldrar heller. Och jag tänker inte åka över hela stan för ett ligg, att ha bott fem minuter från Debaser Slussen har gjort mig för bekväm för det. Det längsta jag har åkt för en killes skull är till Aspudden. Jo, på riktigt.
På plussidan: Jag får väldigt mycket sömn. Jag blir numera stressad om jag lägger mig senare än kvart över nio. Att sova är nu det enda jag har.
Och minus: Jag tänker på Arkitekten på kvällarna men mitt redskap ligger i en flyttkartong i garaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar