Ja helvete vilken livskris jag har nu. Fick nåt slags utbrott i skolan som bara delvis var bakisrelaterat då jag utan att skämta eller skämmas slängde ur mig att jag inte tycker att reklambranschen är värd mig. VET att jag låter dryg men jag menar bara att det tar emot så jävla mycket att jag ska ge bort min talang till varumärken istället för att använda den SJÄLV. Det kommer eventuellt göra mig bitter. Jag vill ju skapa egna grejer, jag vill inte slösa bokstäver på typ Gunry handtvål.
Men, kanske är det bara dags att inse att ens jobb bara är just det: ett jobb. Vad är det för föreställning man har om livet egentligen när man förväntar sig att jobbet ska förverkliga en som människa? Det kan man väl rimligtvis bara känna om man håller på med typ konst? Om man skapar något själv? MAN KAN FÖR I HELVETE INTE BRINNA FÖR ATT SITTA I MÖTEN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar