Lika bra att lämna stan

Mycket och ingenting, som vanligt. Jag tittar på Vänner-repriser på dagarna och förstör mitt liv om nätterna. På min avslutningsöl på jobbet ramlade jag ner för en marmortrappa, dunsade ner för hela, och låg medvetslös i flera minuter. Sen bar någon in mig i en taxi och jag vaknade med plåster på fötterna och mortadellaliknande blåmärksben. Aja.

Sen blir jag uppspelt över twitterflirtar tills jag inser att de bara är artiga, att de har flickvänner och noll intresse av mig. Så gulligt blygt att inte våga följa mig tillbaka! Haha.

Mycket sånt här också:

Lycka till!!!

Sen har jag blivit nekad av CSN eftersom jag inte tog tillräckligt med poäng senast jag pluggade (omskrivning, jag tog inga poäng). Skickade ett snyftbrev men fick till svar att "det var för svårt :c" inte är en legitim anledning till att inte klara tentorna. Nä...hä? Töntar.

Flyttar till Göteborg om en vecka och hmm, det känns inte som att mina kompisar är så ledsna över det? Nu är jag självupptagen igen men nog trodde jag att de skulle vilja hänga med mig mer innan flytten. Jag trodde typ att jag skulle få en avskedsfest, en liten karneval, tillägnad mig. Men jag ska allt visa dem, om en vecka sitter jag där med mina nya vänner måsarna! Mamma sa i alla fall att hon kommer få ett sammanbrott när jag åker och det känns bra. Jag vill att mina nära och kära ska behöva söka hjälp av saknad.

Nu ska jag återgå till att vara sjuk och gnällig, det bästa man kan göra när man bor hos sina föräldrar. Har idag fått nya ELLE, min favoritjuice och två påsar ostbågar av mamma. Oj nu kommer snart ett eget litet sammanbrott här.

Puss.