Idag var första dagen i skolan sedan det som i mina eventuella memoarer kommer kallas Rökrutan hände. Det lustiga är att när man gått runt en helg med vad som känts som en för hårt knuten halsduk runt sig och bävat och hållit på så är det nästan lite av en besvikelse när allt visar sig vara som vanligt. Första rasten ska vi röka, han och jag, och jag när jag hör hur han bakom mig på väg till balkongen mumlar att fan, jag glömde mina i skåpet sträcker jag lite overkligt världsvant fram en bakom ryggen på mig själv. Han tar den samtidigt som vi med sedan länge invanda steg rör oss vidare mot cancer och samtal överröstade av byggarbete. Och där ute är det som sagt helt som vanligt. Jag får nån låt på hjärnan och steppar lite grann till den, han drar ett skämt jag hört hundra gånger och dessutom lärde honom - han har hon glömt att det var just jag som drog det först.
Det är som vanligt med honom, när jag är med honom, men det är inte som vanligt med mig själv. Jag kan inte sitta still och får öva mig i att ta så tysta djupa andetag som möjligt på lektionen för att de andra inte ska märka. Jag är nervös. Eller så har jag panikångest. Eller vårkänslor. Jag vet inte VAD det är men jag var nära på att smita på toa och sedan gå direkt ner i tunnelbanan utan att säga hejdå.
Vi hade lektion i poesi på morgonen och det var väl där nervositeten började I guess. Skriv en dikt på 15 minuter, klara färdiga!!! Panik. Men det gick ganska bra faktiskt, jag tycker att alla mina dikter blev helt okej. De handlade om tjejerna i kassan på ICA, glasögonskalmar och fotsvett. Ni hör ju, prisvinnande ämnen. Kanske var det där min pulshöjning såddes och sen hängde den bara med hela dagen. Jag håller lite halvt på med en grej som jag velat göra sen Lena Dunham visade sitt gulliga fejs och jag måste sluta berätta det för alla men jag kan inte fricking HÅLLA MIG. Håller mig nog lite här iaf, om ni inte kan räkna ut förstås. Jag sa det hur som helst till några i klassen och alla är så fina mot mig, jag har aldrig känt mig så trodd på som nu.
Tror det är vårkänslor jag känner.
/Ambivalenta Amanda ¯\_(ツ)_/¯
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar