Nu är mina två veckor slut och jag är tillbaka på jobbet. Det tog en timme att öppna all post som kommit och jag går omkring och surar. Alla frågar om det "känns bättre" och vad ska man svara på det liksom. Ja nu när jag fått titta på gamla dvd-boxar och kunnat måla naglarna i två och en halv timme i sträck är jag inte deprimerad längre! Nä. Jag hatar att vara här och undrar när jag någonsin ska få sova ut igen.
Jag har misskött min sjukskrivning på det sättet att den mest gått ut på att dricka så mycket vin och ligga med så många killar som möjligt. Varje gång jag har skrivit på arbetsproverna har jag somnat. Och jag har shoppat upp hela min lön. Men jag har gått långa promenader, lekt med min katt och sett nya Wes Anderson-filmen också. Jag har varit svartsjuk på mina kompisars nya relationer (lämna mig inte i singellivet!!!) och jag har lagat mat åt min lillebror. Använt ficklampan på mobilen för att lysa upp dippskålen har jag också gjort. Det har varit underbart med lugn och ro, sovmornar och att alltid ta sista tunnelbanan hem från söder.
I går tog jag det hela ett steg längre och kom hem full och glad efter söndagsvin på stan. Satte mig i soffan med jetlagad mamma och drack ännu mera vin med henne. Berättade allt. Jag menar allt. Om alla killar jag är kär i, om hur jag gör bort mig hela tiden genom att skicka sms som ingen någonsin svarar på, om varför jag och Fredrik gjorde slut, om hur jag kände mig under mina mobbade högstadieår, om affären med den äldre mediagubben, om droger, om arbetsprovsångest, om självmordstankar, om one night stands och preventivmedel. Jag frågade henne hur ofta hon och pappa ligger och förvarnade henne på att min störta kärlek har massor av tatueringar. Herregud. Jag har aldrig berättat någonting för min mamma förut så jag fattar inte var det här kom ifrån men det var roligt! Jag hoppas att hon inte berättar nåt för pappa för då skulle jag dö men så länge det stannar mellan oss är jag glad att det hände. Vid halv tre gick vi och la oss och nu sitter jag alltså bakis, sur och lite ångestfylld på jobbet. Ciggen och vinet har säkert förkortat min livslängd avsevärt men nu är jag kompis med min mamma så det var det ju värt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar