Tonårsliv

Jag bor ju fortfarande hos mina föräldrar och just nu ser jag inte direkt något slut på det. Jag ska köpa lägenhet så småningom men väntar fortfarande på att ett arv ska klarnas upp och det tar så sjukt lång tid. 

På många sätt är det ganska skönt att bo hemma just nu när jag inte mår så bra. Att någon håller koll på mig, att det alltid finns mat och kattvärme. Men när jag går omkring i mina gamla kvarter ser jag tyvärr inte min glada barndom eller den roliga gymnasietiden. Jag ser högstadiet. Och jag blir samma osäkra, halvmobbade fula tjej som jag var då. Sitter tyst på mitt rum och läser. Sover i flanellpyjamas. Undviker blickar och går inåt med fötterna. När jag gick ner till spårvagnen i morse stannade jag var tredje meter för att kolla om den illa klämda finnen i pannan doldes av snedluggen. Jag visste inte heller var jag skulle göra av händerna så fingrarna spretade åt olika håll på ett märkligt sätt. Sen satt jag på spårvagnen i mina smutsiga Converse och fula manchesterbyxor och stirrade på alla lyckade och rika människor, precis som då. 

Men jag tror ändå att det här är bättre än att bo själv i en sunkig andrahandslägenhet som jag kan komma hem när jag vill till och aldrig städa. Just nu.