Herregud. Jag skulle kunna skriva en bok om de senaste tre dagarna.
I fredags var vi på en 20-talsbar på söder som spelade Cole Porter och där man fick ölflaskorna i papperspåsar och cavan i kupade små glas. Very New York-komplexigt men otroligt trevligt. Alla var på bra humör och mina tjejkompisar bjöd in gulliga killar som de satt och myste med. Plötsligt får jag ett sms från en kille som jag är så extremt jävla kär i. Han som bor i Göteborg, han som jag velat ha sedan 2008. Han som alla mina kompisar vill att jag ska gifta mig med för att vi passar så bra ihop. Han frågade vad jag gjorde och att HAN skickar fyllesms till MIG har alltid varit min högsta dröm. Brukar ju vara tvärt om om en säger så... Så mycket tvärt om att jag till och med var tvungen att rakt ut fråga: "Åhnej du har väl inte skickat fel va? :c" och sen göra high five med alla runt bordet när det visade sig att han inte gjort det. HAN HADE SKICKAT RÄTT, HAN HADE SKICKAT RÄTT HÖRRNI! osv.
I alla fall. Efter några fler kupade små glas ringde jag honom och fick då reda på att han var i Stockholm. Studsade runt på Götgatan medan mina kompisar dansade och tjöt av glädje. Han sa att han hade geotaggat alla bilder så att jag skulle fatta att han var här men det hade jag missat. Ärligt, är det inte det gulligaste ni någonsin har hört? Vi möttes upp på Biljardpalatset, åkte vidare på efterfest och hamnade till slut i lägenheten han lånat under helgen. Våra munnar passar så bra ihop och han har de snyggaste tatueringarna jag sett. Jag blir helt till mig när jag tänker på honom för till skillnad från alla nördiga Shakespeare-killar jag annars blir kär i är han cool, rolig och snygg. Fria.
Var ju rätt så high on life hela lördagen och hade en lugn tacokväll hemma hos en kompis. Är det illa att jag kategoriserar en kväll då jag bara dricker en flaska vin som lugn? Åkte hem och drömde om Göteborg och starka tatuerade armar med händer som inte kan sluta känna på mig.
På söndagen var jag död och låg på rygg med katten fram till typ tre. Sen tvingade jag mig ut för fika med Klara vilket betydde en kaffe följt av åtta öl. På Marie Laveau hamnade vi precis bredvid en kille jag nyligen smsterroriserat utan vidare utdelning. Vi hälsade efter alldeles för lång tid och mina ögon glittrade. Tror hans syster såg det. När han ska gå är jag full och ger honom mitt visitkort eftersom jag tydligen tycker det är en bra idé för honom att söka jobb på byrån där jag jobbar. Skickar några sms när han har gått som han självklart inte har svarat på.
Efter någon timme kommer en bekant till Klara fram till oss och han jobbar som vakt på en bar i närheten. Jag frågar honom om han möjligtvis känner bartendern här och han ba eh ja, hurså? Jag ville veta om han var singel vilket den bekanta gick iväg för att ta reda på. Kom tillbaka och hälsade att bartendern ville ha mitt nummer så jag gick fram supersjälvsäkert och ba "Jag heter Amanda, har du en penna och servett?" Så cool tjej, jag var jättestolt! Efter det gick vi illa kvickt vidare för att jag inte skulle förstöra allt genom att prata mer med honom.
På Indigo fortsätter segertåget då jag helt utan problem bokar en dj-spelning för mig och Klara där i april. Fattar inte hur jag kunde få bli bokad bara sådär när jag var så full och konstig. Klara börjar sms:a en kille hon träffar lite och när han bjudit in henne till honom blir jag avundsjuk och börjar leta i telefonboken. Väljer av någon sjuk anledning han jag dejtade i somras, han som var både alkoholist och knarkare. Får snabbt reda på att han gjort slut med sin tjej och att jag är välkommen hem till honom när jag vill. Får också reda på att han var nykter i fem månader efter att jag dumpat honom. Han möter mig vid tunnelbanan och är om möjligt ännu snyggare än jag mindes honom och det sjuka är att han tycker att JAG är så snygg! När har det ens hänt tidigare? Vi ligger hela natten, kollar på Netflix och hånglar. På morgonen äter vi havregrynsgröt utan varken mjölk eller sylt tillsammans med hans rumskompis. De är två struggling actors och båda hade provspelningar senare på dagen. Det får sätta punkt för helgen och jag tackar för mig och åker hem för att skriva arbetsprover.
Och ja, att jag bara bloggar när jag är singel är väl kanske inte världens största överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar