Gud vad jag hatade mig själv den här helgen. Jag har precis börjat äta antidepressiva och jag vet att det kan bli sämre i början för att sedan vända men att det skulle bli såhär dåligt? Jag har ingen aptit, sover två timmar per natt, får ångest över ALLT och börjar gråta under köksfläktar på födelsedagsfester.
I fredags tog jag min kompis några glas vin på mitt jobb innan vi gick till Grand Escalier. Några glas vin... Det slutar med att jag kräks under bordet på uteserveringen!!! Vad i helvete? Sen möter vi upp vår kompis och jag glömmer typ bort att det är hennes födelsedag och ber henne swisha 45 kr för ölen jag köpt till henne. Eh. Sen börjar jag messa en kille och typ tjatar på honom att jag ska få komma hem till honom trots att han bara kollar på tv medan jag är asfull. Funkar ej. Min kompis får hicka och jag tycker att det är jätteroligt att chocka bort hickan genom att lura henne att jag är gravid. Glömmer bort den lilla detaljen att hon precis haft en extremt ångestladdad graviditetsscare. Hon blir ledsen, jag vill dö. Åker hem vid 23, vaknar på lördagen och vill hänga mig själv. Går inte ut i solen, ligger bara i min säng och har ångest.
På kvällen är jag på födelsedagsfest och deppar ännu mer, står i ett hörn med en tallrik tårta istället för att prata med folk. Efter några timmar vill jag gå hem men mina kompisar övertalar mig att stanna så att jag ska minnas kvällen som rolig och inte som den då jag började gråta hejdlöst mitt bland allt folk. Helt plötsligt är klockan fem på morgonen.
På söndagen är mina vänner ute i solen och äter brunch. Jag ligger under mitt täcke och är hungrig. Äter ingenting.
Nu är det måndag och det gör ju absolut ingenting bättre. Jag var vaken mellan 01 och 06 och sen åkte jag till jobbet och såg sur ut. Dessutom hade jag bestämt att förra veckan var min sista i frihet och att jag från och med nu måste sluta gå ut och istället börja med arbetsproverna. Jag vill ha semester. Längtar till påsk. Vill typ inte ens komma in på skolan för då måste jag ju prestera där också. Jag vill gå i pension. Känner mig så oerhört värdelös just nu. Kan ingenting, har inget driv, alla tycker att jag är konstig och jobbig. Tänk om någonting bara kunde få gå lite bra nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar