Skärtorsdag. Minns ni när alla skämtade om att det var alla Kent-fans favoritdag? Hemskt ju.
Jag är hemma från jobbet för andra dagen i rad men idag är jag friskare. Igår var jag vaken ca fyra timmar på hela dygnet. I dag har jag tagit hand om mina klädhögar, ätit lunch och öppnat upp mina Google Docs med arbetsprover. Så ja, mycket friskare idag.
Fattar inte när min panik över arbetsproverna ska slå till. I dag är det tretton dagar kvar till inlämning och jag gissar på att jag gjort ca 30% av proverna hittills. Vill jag inte komma in eller? Förra året den här tiden tänkte jag inte på något annat men nu lägger jag mig tidigt och sover gott hela nätterna. Min plan b om jag inte kommer in är att flytta till Göteborg och jag misstänker att jag egentligen vill det mycket mer än att gå på den där skolan. I så fall skulle jag plugga en termin i höst (har sökt, i ordning: Litteraturvetenskap, Konst- och bildvetenskap, Musikvetenskap, Svenska språket, Retorik och Teatervetenskap) för att sedan söka in till en annan reklamskola som ligger där och som kostar 0 istället för 200 000 kr. Till skillnad från i Stockholm har jag faktiskt en centralt belägen lägenhet med balkong där. Att jag är (olyckligt?) kär i en göteborgare spelar nästan inte ens någon roll. Jag har alltid velat bo där ett tag och nu vore väl absolut bästa tillfället kanske. Jag vill inte vara kvar på mitt jobb, jag har inget boende i Stockholm, jag är trött på allt och behöver börja om lite. GBG!
Annars då. Jag är inte intresserad av någon av de killar jag sms:ar med och vill inte träffa dem. Snudd på alla av mina kompisar är påväg in i seriösa förhållanden. Jag har aldrig några pengar och ändå shoppar jag som Paris Hilton. Jag får många fina kommentarer av gulliga tjejer på Instagram om att jag är söt vilket gör mig så glad. Ja, det är ytligt men jag behöver känna mig söt.
Jag skrev en novell förra veckan som blev ganska okej. Den är inte riktigt klar än men tänkte fixa det idag. Min största skräck när jag ska skriva om känsliga och sorgliga saker är att det ska bli som jättekända bloggerskor med skrivarambitioner. Om ni fattar. Framför allt när det kommer till kärlek men även, som i det här fallet, om sorg och ensamhet. Den skräcken är min största drivkraft men även stoppkloss. Hmm.
Jag tänkte säga upp mig nästa vecka så att de kan hitta en ny receptionist innan min uppsägningstid går ut. Den känslan! Längtar så mycket efter att gå in i det där rummet, stänga dörren och bara säga att jag inte vill jobba där längre.
I övrigt blir jag som vanligt kläd-, hår- och sminktokig när våren kommer. Drömmer om färgkombinationer och skapar frisyralbum i mobilen att visa upp för nån frisör när jag har råd. Vill se ut som en blandning av Edda Magnason i Monica Z och Dolce & Gabbanas senaste kampanj (framför allt glasögonannonserna längst ner). Ibland känner jag att kollegors och kompisars ögonbryn höjs när jag börjar prata om skillnaden mellan Prada 1998 och nu eller vill veta vilken kjollängd de kommer köra på i sommar. Då känner jag mig ytlig och dum och det är inte kul. Ibland blir jag sur och tänker att vadå, man är väl inte en bättre person bara för att man bryr sig mer om typ politik än om mode? Men jo, det kanske man är. Det är i alla fall min passion och jag blir på riktigt helt varm i magen när jag tänker på mina klänningar. Alla borde hitta något som gör magen varm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar