En stad med mutor i varje gathörn

Svårt att vara vuxen i Göteborg alltså! Svårt att inte vara ute till 06 fyra dagar i veckan. Det känns som att jag tagit ett sabbatsår från mitt vanliga liv och nu bara gör vad jag känner för. Men det kunde vara värre, det är inte mdmamazing eller så...

Och ingenting känns heller förvånande. Varken när du står i rökrutan, något skägg med slokhat viskar psst och du tar två steg runt hörnet för att röka gräs med honom i parkeringshuset. Eller när klockan är fyra på morgonen en måndag och du plötsligt står i en gränd för att köpa öl från någons baklucka.

För några dagar sedan blev jag medbjuden till en efterfest för att värden ville ha mig. Han var en modellsnygg fransman som jobbade som kirurg på dagarna och fashön designör på nätterna. När alla små stylade 90-talister hade blivit utkörda från efterfesten plockade han fram gitarren, la sig på sängen och sjöng Ne me quitte pas för mig. Kunde knappt hålla mig för skratt men det är väl ännu en for the books. Let's pretend that we are in löve, let's pretend we're getting married tomörröw. Haha okej frenchie det är min cue för att ta första vagnen hem.

Lite tidigare den kvällen hade jag hånglat med en 20-årig gullegris (som jag är 99% säker på är den här skönheten på 2:44 som jag velat träffa sen jag såg den videon första gången för två år sedan) och han kunde inte sluta fnissa och ta sig för pannan. Jag undrade vad det var med honom och han lutade sig mot väggen, suckade tungt och sa att han bara inte kunde tro att det här var sant. Att han för två månader sedan satt i sitt pojkrum i Falkenberg utan kompisar och att han nu stod och hånglade med mig en måndag medan The Smiths spelas i bakgrunden. Gulle. Om jag inte var så gammal och jaded hade jag också känt så.

Jag har jobbat heltid på kontor i fem år och hallå, who knew att det var så mycket roligare att plugga? Framför allt när man hoppar av sin uppsatskurs för att koncentrera sig på arbetsprover istället och det är 18 grader i skuggan i slutet av april.