Jag träffade en kille i fredags på en svartklubb och vi dansade hela natten, satt på en klippa och skrålade/pratade till 07 osv. Jag orkade inte ligga men jag skrev ner mitt nummer på hans arm när våra mobiler hade dött och sa att vi kunde höras en annan dag. Redan kvällen efter messade han och frågade om jag ville komma över. Tankeläsare månne för se det ville jag verkligen. Vi delade på en flaska cava, skrattade oss hesa och hade ganska lamt sex. Jag tror inte att han var dålig utan att vi var dåliga båda två, det var liksom lite klumpigt och obekvämt. Men det gör väl inget, det finns fler tillfällen tänkte jag. Han var så himla fin och rolig men framför allt hade han den snyggaste lägenheten jag sett! Seriöst, det blir svårt för mig att hitta affischen från den där utställningen för fyra år sedan på nåt finskt akvarellmuseum så jag måste nog gifta mig med honom och sedan strunta i äktenskapsförord.
På söndagen åkte jag hem på eftermiddagen för att göra en jobbig seminariekomplettering och runt åtta messade jag honom och frågade vad han hade gjort resten av dagen. Tog bara ett dygn för honom att svara på det och vet ni hur han avslutade svaret? "Stay cool!"
Vad i hela!!!
Hey homie, läget dude, stay cool? När ska detta sluta? Jag fattar aldrig om de försöker friend zone:a, om de är nonchalanta eller om de är nervösa. Men ni kan ju gissa vilket av de alternativen jag väljer att tolka det som. Sagt och gjort ignorerade jag den sinnessjuka avskedsfrasen och frågade om han ville ses någonting i veckan. Mm. Det lästes i förrgår.
När jag läser igenom det här verkar det ju inte orimligt alls men jag har ju träffat honom, varit med honom och känt hans fingrar nudda vid mina knän i soffan. Och vi hade så mycket gemensamt och var så avslappnade med varandra! Jag fattar inte hur killar funkar. Jag fattar ännu mindre varför de aldrig verkar fatta mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar