torsdag 29 december 2016

Live fast die young sad girls do it well


Nej det är klart att det inte gick bra och det är klart att jag är tillbaka på Tinder igen. Den där goa magkänslan som aldrig har fel, den som kan dechiffrera varenda litet superlativlöst messenger-meddelande och som vet det man inte vill veta. Den. Jag var orolig för det redan från dag ett och till slut fattade han själv, att det är för tätt inpå hans breakup. Jag var så JÄVLA förstående och klok när han skrev det, inte för ledsen men absolut inte obrydd, pratade om timing och var charmig och flickvänsmaterialig. Sen... blev jag full. Och började babbla och tjata om att vi skulle ses en sista gång. Satt och läste igenom meddelandena på sängkanten och råkade skicka en ensam upptumme 03:13. BJÖD PÅ MIG SJÄLV kan man väl säga.

Fick en ny superlike av en vuxen person, osexigt gammal liksom, och dränkte min besvikelse över ovan nämnda i dyrt vin och bekräftelse, båda levererade av nya likearen. Är ej attraherad men han sa att min outfit var som hämtad ur ryska Vogue och frågade om jag ville följa med till Paris på jobb om några veckor. Vem är jag. Jag frågade hur han tyckte att dejten gick, bad honom utvärdera. Han sa att jag var sexig, jag sa att han är för självupptagen. Ännu en gång låtsas jag att mitt liv är regisserat, jag skapar plot twists i realtid. Han fick följa med hem trots allt men klockan fyra väckte jag honom och sa att jag ville vara själv och att jag hade ringt en taxi. Jävla mean girl man har blivit, bossig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar