Han skrev första meddelandet. Frågade om jag hade nån favoritlåt för tillfället och den frågan i kombination med hans lugg och valet av tatueringar gjorde mig nervös. Mitt musiksjälvförtroende är verkligen lågt nu, jag lyssnar bara på mina daily mixes.
Men det gick bättre sen, hans fråga var inte tänkt som en ställamotväggen utan bara en vanlig opener. Nu gick det snabbt. Roliga blandat med försiktiga meddelanden fyller min skärm och mitt bakhuvud, nu hade jag börjat tänka på honom. Börjat noja när han inte svarade. Vi började sms:a istället och sen frågade jag om han ville ses dagen därpå (läs: igår).
Jag stod utanför i -13 och spanade över övergångsställena. När man pratat intensivt med någon och är lite låtsaskär i formuleringar och meriter kan man ju bli lite nervös. Han kan vara 1,60. Han kan ha ful gångstil eller röst.
Inga rätt! Hurra! Instant attraction, våra händer började flätas efter en öl och efter ytterligare några klunkar på nästa lutade jag mig över bordet och hångla opp. Mjukt, bra, perfekt mängd tunga.
Vi åkte till hans kompis jobb och fick gratis öl i hotellbaren, vi hånglade i stora designersoffor. Jag sa: bara så du vet behöver jag inte åka hem till mina föräldrar ikväll, min lillebror kan ta hand om katten. Han hade precis tänkt fråga det.
Hans ögon är azurblå.
Men innan vi gick kände jag att jag behövde fråga en grej. Eftersom vi redan dagen innan börjat följa varandra på insta hade jag ju sett bilderna på tjejen. Tjejerna? Svårt att urskilja i svartvitt. Intima bilder i motljus, händerna döljer bröstvårtorna men inte så mycket annat. Halvt neddragna trosor men visst, det var mer Fotografiska än Slitz.
Han förklarade att bilderna inte alltid är nya men att han är poly, att han träffar tre tjejer samtidigt (plus mig?). Suck. Men blir du inte svartsjuk när tjejerna också träffar andra? Jo jag är extremt svartsjuk. Okeeeej. Vi går vidare. Om han blir kär i mig får jag ställa ett ultimatum.
Nu är vi hemma. Långt ut på gröna, långt in på oplogade vägar och högst upp i huset. Ja, jag känner lukten på en gång. Har dessutom redan sett bilder som antyder nåt men jag hoppas att det bara är gräs och att han inte behöver mer.
Vi ligger. Han är för hårdhänt, biter med för mycket tänder. Att han tar ett löst grepp om min hals gör inget, men att han vilar sin arm och hela kroppstyngden på mitt nyckelben kommer nog kännas i flera dagar. Jag säger aj och han säger förlåt men han är så ivrig. Vi skrattar. Jag får ett stort bitmärke på höger bröst som han pussar ömt på morgonen medan han ber om ursäkt igen.
Han säger att han ska röka en gås och att han förstår om jag inte vill vara med, att han märkt på mig att jag inte är en sån tjej. Jag säger att jag kan ta en vanlig cigg och drar på mig strumpbyxor, tshirt och curlingkängor och pulsar ut på balkongen. Vi byter under två bloss, det kommer jag ha förvirrade paranoida vakendrömmar om senare. Vi pratar om droger, jag säger att i Göteborg tar alla droger och han skrattar till och säger att det gör alla i Stockholm också. Nej inte jag och mina kompisar, jag känner ingen som gör det. Eller jo, det gör jag väl säkert men inte när de är med mig i alla fall. Jag kommer att tänka på min klasskompis som jag är lite orolig för, han som är en så fin kille men har börjat hänga med lite väl kokainiga kompisar. Han som flyttat ihop med den koligaste av dem alla och som nu har lite för lätt och nära till frestelsen. Han berättar att han typ är i samma situation, att hans rumskompis, han i hotellbaren, också tar väldigt mycket droger och att det är lätt att ryckas med. Han säger att han inte borde berätta för mig om hans historier, att jag inte skulle tycka om honom längre om jag visste allt. Vi går in.
Jag ber honom visa diktsamlingen han är med i. Tidigare när han var på toa hittade jag ett anteckningsblock på fönsterkarmen som jag bläddrade i. Försökte memorera hans utkast men de är borta nu. Minns inte heller de från den trycka hårdpärmade boken jag läste naken på rygg medan han pussade min mage och väntade på mitt omdöme.
---------------
Vi pratar om sociala medier, vi försöker dölja att vi inte alls behöver tänka såhär länge för att minnas vad vi hette på Playahead.
Jag... tog faktiskt bort min Facebook ett tag.
Jaha varför då?
Jo för att... Jag. Jag var högerextremist förut och när allt blev för mycket och alla var ute efter mig ville jag bara lägga allt bakom mig och börja om.
Ah... ha. Eller vänta VA? Vadå vad menar du? Vadå var du typ nazist? Jag fattar ingenting.
Alltså jag är inte sån längre, jag har lagt allt bakom mig liksom. Men jag kan liksom mycket om politik och så, jag orkar bara inte prata om det nu. Det känns som ett annat liv.
Men vad fick du de åsikterna ifrån?
Typ... Mig själv? Men jag lovar jag är inte sån längre!
Okej... Vad röstade du på senast?
Hmm, när var senaste valet, 2014 va? Eller asså jag har röstat på SD i alla val, typ europavalet och sånt också.
---------------
Hur känner du när du hör allt det här?
Ja alltså, jag blir väldigt förvånad.
Mm, folk brukar bli det. Ska vi sova nu?
Yes please.
---------------
Hans telefon ringer, det är rumskompisen.
Ska du komma hem eller? Jaha nej nej, det är avklarat, det är bara att komma haha.
Avklarat, vad romantiskt säger jag dämpat. Han tittar upp på mig under lugg och skrattar och ber om ursäkt igen.
---------------
Hans rumskompis kommer hem. Han kommer in i vårt rum för att hämta nånting, pratar om Under bron.
Jag ska... Vill du också ha?
Aaaaahhhhhhh säg inte så, fan vad du frestar mig hahaha.
---------------
Amanda jag ska bara gå och ta lite vatten
Hah, vatten. Jag hör dem skratta i köket, jag hör något som jag senare förstår är rakblad mot porslin, rakblad för att få så raka och perfekta linor som möjligt. Jag ser resterna i köket på morgonen när jag ska dricka vatten. Jag hör dem låsa in sig på toaletten och prata med dämpade röster. Jag låstas sova när han kommer tillbaka.
Hans ögon var azurblå hela kvällen förstås. Men det är fan läskigt hur mycket annat jag såg i dem nu när jag visste mer. Och... hur är det möjligt att skenet kan bedra så mycket? HUR ÄR DET MÖJLIGT att jag aldrig kan få träffa nån normal? Jag saknar kaninkillen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar