It's not me it's you

Om det är något jag har lärt mig av den här hektiska perioden är det att dissa korrekt, tydligt och direkt. Jag har tidigare haft ovanan att bara ghosta när jag inte är intresserad, sluta svara och låta det rinna ut i sanden. Usch hatar ju när det händer mig så har haft ganska dåligt samvete. Nu har jag skickat enkla och ärliga sms där jag vänligt men bestämt förklarat att jag inte vill ses mer. Slänger in ett god fortsättning i slutet också och slänger iväg mobilen för att fortsätta med nåt annat.

Berättade för mina klasskompisar om senaste killen och de skrek rakt ut. Men idag har flera sms trillat in från dem där de frågat om jag verkligen är okej, framför allt eftersom han lämnade mig så blåslagen. Och jo, det är jag ju. Men är det kanske lite konstigt att jag är så fine med det? Skickade i alla fall det här och i skrivande stund har jag inte fått svar.

Såg på hans insta att han lagt upp nya sexbilder där tjejen (som jag vet går i hans klass) är bunden och står naken på alla fyra med ansiktet nedtryckt i madrassen. Härliggggt.