Kärleken part 3

Som om det inte var illa nog att ligga först och lära känna sen gjorde jag precis det motsatta och det är ju verkligen dumt på riktigt. Åh jag låg med en av mina närmaste vänner hallå :(

Vi gick på högstadiet tillsammans men har egentligen blivit kompisar först sedan jag flyttade till Göteborg och alltså vi ses OFTA. I princip varje helg och sen dessutom fikor och sånt i veckorna. Jag har alltid haft ett gott öga för honom men sedan vi blev nära så har det mattats av. Han är inte min typ av kille trots att han är väldigt snygg, trevlig, rolig och yadayada. Men vad gör det klockan 06 på morgonen efter ett glas whisky i hans soffa efter att efterfesten fösts ut?

Och det var väldigt härligt och bra dessutom. Inte stelt utan passionerat och kanske efterlängtat. Dagen efter gick vi och brunchade och mellan tuggorna tittade jag skeptiskt på honom och föreslog att vi ju bara kan strunta i att prata om vad som hände. Fick en fistbump som svar och sen fortsatte vi diskutera Whyreds dåliga kvalitet som om ingenting hade hänt. På kvällen kom våra gemensamma kompisar hem till mig på förfest och det tog ca en timme innan jag berättade för en av dem vad som hade hänt. Hon berättade för sin pojkvän och sen var karusellen igång. De tycker att vi passar så bra ihop (och jag säger att det tycker de bara för att vi är de enda högljudda stockholmare de känner) och vill nu att vi ska bli tillsammans och aldrig göra slut. De har redan börjat smida sommarplaner fulla av dubbeldejter runt om i landet. Och jag fnissar och sneglar på honom där han dansar i köket helt ovetandes.

Vad vill jag då? Jo det ska jag tala om. Jag vill ha drama, spännande och elektriska samtal och att något händer. Vill jag bli ihop med honom för att jag är kär? Njaaeeee. Jag har ett osunt beroende av dramatik och av den anledningen håller jag kvar blicken extra länge på honom, kramar honom hårdare och pussar honom på kinden oftare. In på småtimmarna är det mycket viktigt för mig att något händer men eftersom han är en normal person tänker han nog ett steg längre innan han faller för frestelsen igen. Jag har verkligen ingen aning om hur han känner men våra kompisar säger att han verkar nervös med mig och att han blev uppenbart superbesviken när jag gick hem från hans efterfest dagen efter att vi legat istället för att stanna kvar. Men när de säger sånt blir det för läskigt för mig och då ryser jag. Vad håller jag på med. Så ofta jag har spelat med för att den andra vill och jag känner typ aja visst, varför inte medan jag egentligen är mer intresserad av andra. Det är väl okej att göra så med killar från Tinder men med en nära vän? Nej fy nu måste jag gå och andas i en påse jag får panik. 

To be continued antar jag.

Kärleken part 2

Nu har jag träffat en kille i två och en halv månad ungefär. Han jag spelat den sköna tjejen inför. Vår relation har följt mönstret i mitt tidigare inlägg så löjligt exakt. Vi gick hem från en klubb, bytte nummer, jag fyllemessade dagen efter om att jag ville hångla, vi sågs igen någon dag senare hemma hos mig. Drack te och var lite nervösa men det slutade med att vi började hångla igen och på den vägen är det. Inte en endaste gång har vi setts utanför min lägenhet och nästan aldrig har vi heller setts innan midnatt. Jag har som sagt spelat okomplicerad och utan undantag valt att skaka av mig besvikelserna istället för att säga ifrån. Nu tror han att jag är en person som tycker det är lugnt att han utan att höra av sig åker och röker på med några kompisar istället för att komma hem till mig som tidigare bestämt. Antingen det, eller att jag inte bryr mig om honom. Inget är sant och jag har spelat in mig själv i ett hörn. Han känner mig inte alls för jag har ansträngt mig för att hålla honom på avstånd och aktat mig noga för att visa min sanna neurotiska sida. För honom är jag en livsglad sex kitten utan självrespekt och värderingar. Alltid glad att se honom men aldrig svartsjuk eller irriterad. När vi för en gångs skull hade ett långt samtal om annat än svartklubbar, sex eller hur lite pengar vi har tittade han förvånat upp på mig och sa att det var så roligt att prata med mig, att jag hade så mycket att säga. Duh tänkte jag men sen insåg jag att nej just det, han känner ju inte mig. Han är med mig för att vi passar ihop sexuellt och för att jag bor centralt. Då började jag inse att min strategi var en riktigt dålig idé.

Och mycket riktigt! Förra veckan kom det fram att något blivit komplicerat med ett gammalt ex och att han inte kan ses på samma sätt som förut längre. Något han visserligen inte alls håller på när han blivit full men ändå. Han vill inte prata så mycket om det mer än att han säger att han gillar att vara med mig men att han inte vill att någon ska bli ledsen. Suck asså. Han har fått känslor för någon och jag har varit för sluten för att visa att jag faktiskt också är en person man kan bli kär i. Och nu kan jag  ju inte komma krypandes och ba jag skojade bara, jag är en riktig person som inte alls bara är intresserad av att ligga. Han säger att han vill att vi ska ta en öl vilket gör mig ännu mer förvirrad och nervös. En öl? Ska vi över två månader in gå på en första dejt? Men där har jag ju i alla fall min chans att visa min sanna sida och inte bara mina underkläder. Jag återkommer i frågan. 

Kärleken part 1

Allt är så bakvänt. Jag har inte funderat så mycket på hur störd svensk dejtingkultur är men det är ju inte konstigt att jag har fyratusen fem i tre-nummer att ringa men bara ett seriöst förhållande bakom mig. Eller jag vet inte hur ni gör men i min värld är det här det mest naturliga sättet att träffa någon: träffas ute -> hångla -> gå hem -> kanske byta nummer på morgonen och lägga till på Facebook om det var en riktig gullis.
En killkompis sa en gång att när han träffar en tjej ute brukar han gå hem med henne men fråga om det är okej om de bara sover ihop. Typ sitta uppe hela natten och prata och sen äta en härlig frukost på morgonen. Jag och mina kompisar ba WOT?! Vi hade aldrig hört något liknande.

Varför ska det vara så svårt att vara lite vuxen och lära känna någon INNAN allt det härliga händer? Om jag träffade någon som jag blev intresserad av skulle jag tycka att det var oerhört pinsamt och självutlämnande att be om hans nummer utan att något hade hänt. Jag skulle vara rädd att framstå som seriös (tråkig) och pryd. Herregud det här är så hemskt. Och ja, om en kille kom fram och bjöd ut mig innan kroppsvätskorna fått blandas hade jag tyckt att han var för på och undrat vad det var han var ute efter. Tja, kanske lära känna dig? Gumman.
På samma sätt är det ett stort dagboksmoment om han på morgonen efter vill köpa pizza, ta en promenad eller se en film. Vad är det här? Att det ska vara så mycket mer intimt att umgås än att ligga.

Det känns som att det mest utlämnade man kan göra med en ny person är att visa att man gillar den. Och det mest korkade man kan göra är att inte put out för då är man tråkig och blir dumpad. Det kan ju inte stämma.

Mitt tidigare nämnda schema över hur dejting går till leder ju nästan alltid bara till kk-relationer som sedan upphör för att han gått och blivit kär i någon annan. Och man tänker: varför blev han inte kär i mig? Men fick han chansen?

Fortfarande inte helt övertygad men...

Puh.

En skön tjej

När jag läste Gone Girl reagerade jag inte så mycket på den där delen av boken mer än att den var dåligt och fånigt skriven. Men den sköna tjejen är ändå en roll jag visst älskar att spela.

Hela min korta relation med den nya killen har gått i den sköna tjejens spår. Klart du kan komma hem till mig superhög klockan sex på morgonen, ska jag suga av dig? Nejdå, det gör inget att du ställer in i sista minuten, häng med dina kompisar du. Men såklart du får ta cigg av mig, rök upp alla i min säng när du ändå håller på <3

Det är ganska befriande och härligt att spela den rollen. Att inte vara den vanliga Amanda som överanalyserar alla sms, funderar på hur mitt namn skulle funka med hans efternamn, att inte städa innan han kommer hit. Istället för att locka håret och stryka en klänning tar jag på mig en vit t-shirt, sminkar mig så jag ser osminkad ut och sätter upp håret slarvigt så det ramlar ner hela tiden. Visserligen lika stor ansträngning men det ger ju ett helt annat intryck. När han tar min hand flyttar jag den till mitt bröst. När han vill ursäkta sig för att han är så många timmar sen hyschar jag honom och hånglar upp.

I fredags hade jag satt upp en inre strategi för hur lång tid jag skulle vänta innan jag messade honom och huruvida hans "ha en fin kväll!" betydde att vi inte skulle höras mer den dagen. Min plan behövde aldrig sättas till verket för han hörde av sig först med ett läget? och jag gick igång. Skrev tre meddelanden på raken, ringde, tjatade på att vi skulle ses. Jag var full och han var hemma och ville vara själv. Jag vet inte om han tänkt på det länge men inte haft tillfälle att ta upp det innan (pga "skön tjej") men han svarade att det inte var så länge sen han hade en tjej och att inte riktigt "är okej med det än" så han behövde vara lite själv. Jag ba de e luuuungt vi kan softa jag är en soft tjej.

Så nu ställs mitt nya sköna beteende verkligen på prov för inte nog med att jag måste få honom att bli kär i mig - jag måste dessutom fixa samtidigt som jag ska vara övertygande i min roll om att inte bry mig och att det inte gör någonting om det här inte leder nånstans.

Plus: jag misstänker att jag kanske är gravid.

Cliffhanger!

Kan verkligen inte komma på nån rubrik

Jag var i Stockholm i helgen och ville inte åka tillbaka till Göteborg. Grät, skrattade, kollade på Mello och hånglade med mina kompisar. Väl hemma sitter jag och stirrar på de orimliga kvittona från helgens barrundor samt på min tre veckor gamla och numera spruckna mobil.

På Under bron så jag Ad4m Lundgr3n och hjärtat hoppade till. Fick råd av en killkompis för att få till den bästa raggningsrepliken och tog mod till mig.

- Hej, vill du ha en öl?
- Nej tack, jag är gluten.

Blev så ställd att jag bara sprang därifrån. Lovar att jag kommer behöva ducka för honom på Andra lång senare i vår. Eller så kommer jag stå och lura med nåt glutenfritt och vänta på en ingång.

Har tänkt på lite olika saker den senaste tiden:

- 100% av alla killar jag någonsin legat med har sugit på mina bröstvårtor. Det måste alltså vara väldigt vanligt. Tänk när en nybliven pappa ska ligga med mamman för första gången och gör det av ren rutin och så kommer det mjölk! Har tänkt på det här så mycket! Så äckligt!

- Spanjorer har ju svårt att uttala s, därför säger de ju España och Estocolmo. Men hur säger de Spain då? Espain? Hm jag kanske borde tänka mer på mitt plugg än på det här.

- Är det ett varningstecken när killar börjar kalla en för dude och homie? Varför gör de det? Någon slags markering? Typ att ja vi kan fortfarande ligga men inget mer, DUDE. Du kan va dude.

- Jag har fått höra av flera personer i Göteborg att jag har fin röst! Så bra komplimang och även en jag aldrig tidigare hört. Kan det bero på att min röst blir mer framstående här eftersom den iom dialekten skiljer sig mycket från andras? Och i Stockholm smälter den in mer? I så fall är det värt att bo här.

- Anpassar sig silikonbröst efter viktökning, graviditet och typ hormoner? Jag får t.ex. alltid större bröst när jag går upp i vikt och/eller äter p-piller. Om en opererad tjej gör det - hänger implantaten med i utvecklingen då eller blir det konstiga dubbelbröst som när man har en för liten bh?

- En bekant till mig har blivit headhuntad till Google i Kalifornien. Han är 90:a. Jag har sökt en sommarkurs om Harry Potter.

Homecoming

Mitt internet har legat nere i två månader. Förstår ni hur olycklig jag har varit? Detta har hänt:

- Jag har gråtit mycket. Framför allt pga internet.

- Ett ex sms:ade mig och frågade om jag någonsin stött på en intimpiercing. Han hade läst att det kunde förhöja njutningen och undrade vad jag hade för åsikt. Trevlig tisdag eftermiddag på dig med! Han har en ny tjej (från Tinder, lol) och så sent som på nyårsdagen pratade vi om att försöka igen, han och jag alltså. Jag svarade för övrigt att snoppiercings är äckligt och fult så hoppas att han skaffar en och blir ensam livet ut.

- Exets bästa kompis har börjat messa mig och vill att jag ska åka och hälsa på honom. Hälsa på kompisen alltså! Obs vi har aldrig haft en relation. Obs jag var full så tackade ja.

- Jag gick hem med en 40-årig regissör i samband med Göteborgs filmfestival. Han trodde att jag var skådis och exakt så lättflörtad är jag. När jag kom in i hans hall såg jag barnskor och sen i badrummet stod det tiotusen nagellack på en hylla. Hurraaaaa. Det kanske blir ett eget inlägg om det.

- På en tentaöl tappade jag min ring (eftersom jag försökte tvinga på den på ett ringfinger vars ägare jag ville hångla med) och råkade skrika ut att den var värd 30 000 så att alla skulle känna sig manade att leta. Så nu är jag _den_ tjejen. (En person hittade den och fick en drink värd 0,5% av ringen som tack, jag är så himla snäll.)

- Jag träffade en kille för några veckor sedan och gillar honom väldigt mycket. Han är en sån hipster det kryllar av i Stockholm, nämligen den där med snabba skor, sliten gympatröja och avancerad frisyr. Men jag gillar honom ändå! Han sa att han tycker att jag hånglar så bra och jag svarade att jag tycker HAN hånglar så bra! Vi gjorde high five, det var supercute. Senast han kom hit var vid 06 i söndags morse och jag tyckte han smakade så gott, nästan precis som det här! Nu har jag börjat fundera lite på vilken drog det kan vara som smakar så? Jag är den som kan sitta i en ring på en festival, få en joint av han bredvid, röka upp den och fimpa eftersom jag trodde det var en cigg, lämna resten av ringen superarg. Så van är jag vid droger!

- Jag har aldrig haft så långt och bra hår som jag har nu. Jag har ALDRIG haft bra hår förut så är jätteglad nu :')

- Jag får aldrig några matchningar på Tinder längre och börjar misstänka en bugg eller nåt.

- Jag har slutat med p-piller vilket gör att alla killar hittar nya svårtvättade kroppsdelar att komma på. Har som resultat av detta gått ner lite i vikt (mest i brösten vilket ju är ovärt) och fått massa hårstrån på hakan. Hatar att vara tjej ibland.

- Jag fick läskiga ryckningar i hjärnan och ögonen och ringde gråtande min mamma från en busshållplats. Googlade på hjärntumör och åkte till akuten där de verkade SJUKT oroliga! Fick gå före typ 40 pers i väntrummet och togs omhand av ett helt team som satte slangar och sladdar på mig! Men oj oj, det var bara jag som hade "glömt" ta mina antidepressiva i några dagar och då kan man tydligen få superäckliga symtom. När jag ringde mamma efteråt hade hon och pappa åkt hem från jobbet för att sitta tillsammans när jag ringde upp. Oops...

Det var väl det. Hörs snart, jag lovar.