Men glöm inte siden, linne och viskos baby

Jag är så orimligt glad för klänningen jag köpte i onsdags och under torsdagens heladagennap vann jag även två auktioner på eBay. Två megafynd som ingen annan verkade vilja ha.

Jag kan inte sluta shoppa och varje gång jag går in på min bankapp för att kolla saldot höjs pulsen en aning. Mina kollegor försöker undervisa mig i privatekonomi, säger att jag ska lägga undan minst 20% av lönen. Men sen kommer jag springande med mina påsar, slänger silkespappret på golvet och håller upp de nya flirtiga klänningarna mot kroppen. Och jag ser på dem att de inte längre har några argument. Nu vill de bara känna på tyget helt plötsligt.

Jag har inte samma smak som någon av mina kollegor men ändå är jag deras go to guy så fort det kommer till säsongens baddräktsmode, hur säkert det är att köpa Chanel på nätet eller skillnaden mellan cupro och viskos. Det är fint. I mitt sjukintyg från läkaren hade han punktat upp allt som var fel på mig, från ständig ångest till nervositet och panik i sociala sammanhang. Men han hade också skrivit i rapporten att jag var "välvårdad". Cute ändå.

Ibland när jag är dödstrött och bakis och bara vill vara hemma med mitt Netflix och en kompis ringer och vill hänga kan jag peppa till genom att tänka på att jag kan få sätta på mig fina kläder och eyeliner. Min garderob är oftast det som får mig att stiga upp på morgonen. Och jakten på det perfekta rouget är väl det som får mig att tuffa vidare varje dag. Hehe.

Och jag låg med nån för han påminde om dig

Jag satt längst kanten på Kåken och sög på en cigg och så stod han plötsligt rakt framför mig. En längre, lite töntigare version av Göteborg. Tyvärr helt uppenbart ingen hiphopare. Han satte sig bredvid mig för att kallprata och hans röst lät douchig. Men som vanligt faller jag för killar som jobbar med utvecklingsstörda och som alltid hånglar jag upp skribenter. Egentligen borde jag om någon veta att personer med författardrömmar är de mest självupptagna och att man ska akta sig för dem.

Han bor också hemma och jag vet att jag av ren princip inte kan tycka att det är misslyckat och pinsamt men... ja. Dessutom bor han i det område jag och Fredrik bodde i under vårt första år. Och där hela hans familj bor.

Vi tog taxi och han betalade. Bråkade med chauffören och gjorde mig obekväm. Berättade något sorgligt och privat som jag inte minns detaljerna kring nu.

Hans rum var fullt av böcker och hans berättelser skrivna direkt på väggar, dörrar och tak satt kvar från barndomen. Han var så stor att det gjorde ont. Så stark att jag blev luggad. Så mycket avancerade ställningar, så mycket vätskor och ben överallt. I sängen, på golvet, på köksbordet och i gräset. Och sen tre gånger till på morgonen. Vid ett tillfälle slet han av ett örngott och trädde det över mitt huvud.
- Du förstår hur hårdhänt jag kan vara va?
Va?! Vad är det här för maffialek, ska han dränka mig i familjens badtunna nu eller? När luften tog slut där inne slängde jag iväg örngottet i mörkret vilket jag fick ångra eftersom det betydde att jag fick sova på en naken sunkkudde sen.

- Du är så jävla sexig, stönade han fram och min hjärna gick på högvarv efter en passande replik.
- Du... Med?
- Vill du ha kuk? SÄG ATT DU VILL DET!
- Eh, ah visst?

Jag borde inte utsätta mig för one night stands. Jag blir så jävla tafatt och vill bara att det ska vara över så jag kan få lite sömn. Han verkade hata att sova. Jag måste verka som en oskuld när jag träffar sådana killar. Piper fram ett "vet inte" på frågan vad jag gillar. Snustorr emellanåt vilket de alltid ska försöka fixa med hårdhänta gnuggrörelser som aldrig tar slut. Med naglar och nyp, fy fan.

Vi bytte inte nummer, nej. Och trots att jag vet hans adress kommer jag inte kolla upp honom. Hans djup är nog bättre outforskat. Och mitt är han nog inte intresserad av.

Nu brast det

Såg den där videon på killingen i rullstol. Måste in på toaletten och gråta.

/PMS?

It was the worst of times, it was the worst of times

I dag har ögonen bränt sedan jag vaknade. Jag tänker på det här, jag tänker på utvecklingsstörde Bobby som torterades till döds av sina föräldrar. Jag tänker väldigt ofta på Bobby. Nästan varje dag faktiskt.

Och så tänker jag på att det är sorgligt att jag inte kan bjudas in till en vardagsmiddag av mina kompisar utan att befara att det är ännu en intervention på g. Och att jag alltid har rätt när jag misstänker sånt. Jag tänker på att jag är som en strulig tonåring man måste ha kvartssamtal med och att mitt beteende diskuteras. Att det pratas om min personlighet och mitt ölsinne. Och att jag inte vågar prata om det med min bästis på jobbet eller mina andra kompisar eftersom jag vet att de kommer ha ännu fler åsikter som jag inte vill höra.

Jag har så dåligt självförtroende och så hög självinsikt att jag ofta tänker att jag behöver ge min omgivning en paus. Om jag var kompis med mig själv skulle jag inte stå ut, jag skulle snacka skit om mig hela tiden. Nu vill jag inte träffa någon alls på flera veckor, jag vill ligga i min mammas knä och bli klappad. Men jag vet också att jag tänker så varje vecka och att jag alltid blir pepp inför helgen samt har för tråkigt med bara mitt eget sällskap.

Sen undrar jag om jag har råkat utveckla en lightversion av bulimi de senaste åren. Jag äter så lite, nästan ingenting, och äcklas av mat. Säger att jag tycker det är så tråkigt att äta men varför tycker jag det? Och sen ibland vräker jag i mig ostbågar, glass och rostade mackor. För att jag har tråkigt typ. Går ju ihop, eller hur? Jag har aldrig spytt eller så men allt fler har börjat reagera på hur pyttesmå portioner jag tar och att jag sen bara äter upp hälften. Jag ger bort min lunch på jobbet nästan varje dag, efter att jag ätit några tuggor. Det syns inte på vågen för jag tror att jag ligger över normalt i BMI, men det kanske beror på att jag dricker så mycket öl. Och jag är inte missnöjd med mig själv, jag vill inte banta eller så. Men jag gillar inte... mat. Jag har alltid varit den av alla mina kompisar som skonats mest från kroppsångest för även när jag var i den mest kritiska åldern var jag nöjd med mig själv. Men nu kanske det har kommit ikapp mig lite på det sättet att jag känner mig nöjd när jag tar en cigg istället för frukost. Usch fy faaan vilket deppigt inlägg :(

Jag lyckades med en perfekt eyeliner i morse men den kommer nog inte hålla formen så länge om dagen fortsätter såhär.

Han är en sån som messar nästan lika konstigt som jag

Söndag 14:05

Amanda! Vad gör du?

14:09

Jag har ett hårstrå på tungan. Kan inte få bort det. Du vet hur mycket jag hatar det? Självklart vet du det, du la det där.

Jag svarade inte. 

Experiment på bloggen

Nu ska jag prova en ny grej. Jag ska skriva om min lördagskväll som om det var ett kapitel i en bok, inte ett blogginlägg. Hundra procent självupplevt alltså men ni kan låtsas att det är på låtsas.

De ska grilla och ha trevligt för lillebror är på besök, trots att lillebror inte alls vill äta med de andra utan framför tv:n. Det blir bråk, det blir det alltid. Det blir tvångssittning vid middagsbordet där alla tuggar snabbt och tar stora klunkar av vinet. 

Hon har på sig ett par rosa korta shorts med hög midja och en lila paisleymönstrad skjorta som hon knutit så att en liten glipa maghud syns. En sådan outfit som bara rätt personer fattar, de som vet att lila och chockrosa är snyggt ihop.

Under middagen sitter mamma bredvid och under bordet pekar hon på shortsen och skrattar.

- Du ser ju gravid ut!

- Men va? Det är ju bara gylfen som putar ut när jag sitter, varför säger du så för?

Mamma fortsätter fnissa och skär så hårt i sin biff att tallriken kanske kommer spricka. Överreaktionen bränner på hornhinnan. Tuggar snabbare, dricker mer. 

Hon går trotsigt upp till garderoben och väljer ut en snäll och prydlig ljusgul klänning som visar upp hennes midja. Den putande magen som inte alls beror på graviditet göms under kjolen.

- Sådärja, säger mamma. Hon är tydligt nöjd med klädbytet.

- Jag trodde du visste att man inte får säga sådär till unga tjejer? Jag trodde framför allt att just du, du med din historia, visste det. Det var jättehemskt och jag blev ledsen.

- Förlåt! Förlåt! Det var jättehemskt, förlåt!

Mamma ropar fortfarande när hon smäller igen dörren och går mot spårvagnen. Öppnar vinflaskan på väg ner för backen och tar en klunk för att lugna sig. Jävla mamma. 

De ska tydligen sitta mitt emot boulestället i Rålambshovsparken och dit hittar väl alla men inte hon. Sari får komma och möta henne och hon springer över gräsmattan med öppna armar. Sari är snygg som vanligt i grön lång sidenkappa och svarta pumps. I ringen sitter söta tjejer, några år yngre, och skäggiga killar. Två av killarna spelar gitarr och sjunger som klassiskt skolade rockstjärnor. Den ena ser ut som Joel Kinnaman och den andra har mörkt lockigt hår och 60-talskavaj. Hon tittar på båda och filmar dem med telefonen. De tittar tillbaka och ler bakom sina solglasögon.

Hon berättar för Sari om mammas kommentar och får sympatier och medhåll.

- Mammor måste chilla lite, proklamerar Sari. De måste förstå att när de säger såna saker känner man sig ful hela kvällen sen. Jag brukar säga till min mamma att hon gärna får ge råd men att hon måste få låta mig vara ibland för vi har kanske inte samma smak i allt. Kom hit, en kram!

Alla är fulla och alla vill ge komplimanger till klänningen. De vill att hon reser sig upp och snurrar så att kjolen flyger, de vill veta hur gammal den är. Alla är så snälla i den här ringen, till och med de söta tjejerna. Hon gissar att tjejerna inte varit lika snälla om hon kommit i rosa korta shorts. 

Jade?
Alexander?
Do you remember that day you fell out of my window?
I sure do, you came jumping out after me.

En gång till! Jade!

ALEXANDER!

Under allsången viskar hon till Sara att han med lockigt hår är så söt, hon är inte full än men måste säga det ändå. Han är tydligen världens bästa kille men det är alla i början. Alla söta killkompisar är världens bästa tills de gör något dumt och då är de svin som alla andra. Alla killar är svin! Även de världens bästa.

Plastglas delas ut, killarna sjunger Neil Young.

- Linus, har du träffat Amanda? frågar Sari plötsligt rätt ut i ringen.

De vinkar till varandra och hon reser sig upp för att skaka hand. Han vill kramas istället. Hans mörka skägg nuddar hennes hals.

- Vad fint du sjunger och spelar, säger hon efter kramen och trampar lite snett så att en 3,5:a nästan välter. 

- Vad fin hela DU är! Din klänning, du ser ut som en sommardag.

Ringen börjar fnissa.

- Nu tycker alla att jag låter som en våldtäktsman men jag menar att du är som en... blomma.

- En blomma som måste plockas, säger en extra rolig tjej i ringen och alla skrattar.

Hon passar in i den här gruppen och är en bättre version av sig själv. Vill bli och blir gillad av alla. Erbjuder alla ett glas av sitt dyra rosévin delar ut cigaretter till höger och vänster trots att hon behöver dem själv. Ja, vill jättegärna följa med till Trädgården och säger ingenting om den förmodade kön som de andra inte verkar tänka på. Hänger glatt på när de ska äta trots att hon själv är mätt och otålig. Springer iväg med allas skräp till papperskorgar och får varm ögonkontakt som tack.

De ska till en båt på Södermälarstrand och på vägen till bussen plockar han ner en syrénkvist och sätter den i knapphålet på hennes bröstficka. Doften och blickarna, hon kan inte andas. När han får en cigarett av henne lägger han armen om henne och pussar lätt på hennes axel. Det är sant, han gör faktiskt det.

När hon går med honom blir hon perfekt blygt rosig om kinderna och utan att ens tänka på det lägger hon hårslingor bakom örat sådär gulligt som kvinnliga huvudroller i tidiga Woody Allen-filmer gör. Snubblar på tåtar vid kajen så att han får fånga upp henne. Precis sådär manic pixie som hon förstår att han gillar. De pratar om båtar och folköl, hon fnissar på exakt rätt ställen. Hon känner hur han tittar på henne när hon ser ut över vattnet och låtsas fundera över något.

På båten sitter de i en ojämn cirkel och hon håller cigaretten bakom stolsgrannarnas ryggar. Så omtänksamt. Sari sitter bredvid Linus men han pratar mest med en tjej på andra sidan honom. Hon har snappat upp att tjejen har pojkvän så det gör ingenting.

Efter en mojito watermelon går hon två steg genom cirkeln och viskar i Saris öra.

- Jag vill hångla med honom.

- Då måste du säga det, han kommer inte fatta annars.

- Kan inte du säga det till honom? Jag vågar inte.

Hon går tillbaka till sin plats och ser när Sara lutar sig in i viskningsställning. Han lyssnar med rynkad panna. Hon själv sitter kvar och låtsas le mot sin mobil istället för mot honom. Men hon ser i vitögat att han inte ler lika mycket och inte tittar på henne alls.

Jade?
Alexander?

Hon pratar om porslinsmönster på jumpsuits med de söta tjejerna. Hon vill bli kompis med alla och frågar vad de ska göra på midsommar. De har äkta leenden och blir säkert aldrig bakfulla. De kommer vara ute på cykeltur i morgon innan hon ens har vaknat. Hon kan inte tänka sig att de har celluliter.

- Där är du ju, vad ska du beställa?

- En öl, men hallå vad sa han?

- Två öl tack! Nej alltså skit i honom, han sa att han var för trött och måste sova. Ska rösta imorgon och bla bla.

- Okej men vadå, jag vill ju bara hångla lite? 

- Jag vet! Jag vet! Han är dum i huvudet. Ligg lågt nu och sen när ni ses nästa gång, för ni kommer ses igen, så är du sval och cool. Det är mitt råd.

När de kommer upp från baren har han gått utan att säga något till någon. Senare kommer det fram att han ville hem till sitt gräs. Hon ursäktar sig och går hem längst kajen. Lyssnar på disco och glömmer honom lite.

På morgonen ska hon gå med familjen och rösta och de frågar varför det sitter en slokande syrén på jeansjackan. Hon säger att hon inte minns och slänger in den i en buske. 

Men sen på måndagen visar hon alla kollegor filmen på honom och berättar vad han heter.

Ryser

En annan anledning till varför det tar emot att skriva för andra att se är att jag när jag läser romaner brukar göra mentala anteckningar när jag ser meningar jag misstänker att författaren blivit extra nöjd med. För det brukar synas ganska tydligt. Vet inte varför jag tycker att det är så pinsamt. Det är väl det här med att vara rädd för att andra ska se igenom en och tänka men gumman, tyckte du att du var fyndig nu eller? Brr.