Nej. Nej nej nej nej nej. Det kan inte vara sant. Det är en dålig Paul Auster-roman, en film med Ben Stiller. Det är för orimligt, för oturligt.
Har ni en person ni hatar så mycket att ni inte kan hantera det? En person som träffar ni hen ute på kvällen så vaknar ni dagen efter med fortfarande knutna nävar? Det har jag. Det är alltid svårt att sätta fingret på exakt varför jag avskyr honom så mycket men han är manipulativ, oärlig, otrogen, macho, skrytsam, inställsam, läskig (tro mig) och har dessutom dålig humor men blir ändå skitsur om man inte skrattar åt hans skämt. Han är den som använder ord som wack och gnarly i sitt vardagliga språk. Brrr. Han är den som kommer och frågar en vad man fick på tentan för att sedan sitta tyst och vänta på att han ska få frågan tillbaka så att han kan out:a sitt VG. När ingen bryr sig om det eftersom normala människor på universitetet inte lägger sig i vad andra får för betyg - ja då säger han det helt enkelt rätt ut bara för att få ur sig det. Så extremt barnsligt.
Men det jag hatar mest med honom är förstås att vi låg med varandra EN gång i september förra året men att han ändå med jämna mellanrum hör av sig till mig för att skälla ut mig för att jag berättade det för mina tjejkompisar, att jag försökte förstöra för honom och att jag är en hora.
Hur som helst.
Igår när jag satt på en uteservering kom han fram för att prata med mig och en annan som vi båda känner. Jag var måttligt intresserad men han babblade på. Han ska börja plugga i Uppsala till hösten och bara det var jag irriterad på eftersom jag såg fram emot att ha ett så stort avstånd som möjligt mellan oss när jag flyttar till Stockholm. Men. Nu. Jag kan nästan inte ens greppa det. Han sa att han ska bo som inneboende i en studentlägenhet vid Mariatorget. Han kommer alltså bo på min gata. Om vi bor i samma hus vet jag inte vad jag gör. Min enda tröst är att han inte känner någon i Stockholm och att jag alltså förhoppningsvis inte kommer behöva träffa på honom så mycket ute. Jag hoppas att han tröttnar på den tillvaron och inser att det är roligare att bo i Uppsala och lära känna alla där. Eller jag hoppas förstås ännu mer att hans rumskompis inser vilket freak han är och vräker efter tre dagar.
Jag vet på riktigt inte hur jag ska hantera det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar