Jag tänker fortfarande på honom hela tiden. Fortfarande, det var ju mindre än en vecka sedan vi träffades. Jag berättar om honom för alla, jag sitter med knäppta händer och lägger huvudet så mycket på sned att örat nuddar axeln. Vi har mycket dålig kommunikation tycker jag. I natt skrev jag att jag saknar honom och det har han inte svarat på. Men han gillade min status på Facebook. Story of my life.
Han har varit sjuk hela veckan, ligger och brinner upp skriver han i sina korta små utropsteckenslösa meddelanden. Min kompis har gjort mig uppmärksam på att jag och mina vänner förmodligen har alldeles för höga förväntningar på killars sms-skills. Det är sant. Alla kanske inte lägger lika mycket energi på att vara flirtigt kryptiska men ändå visa ganska direkt vad man känner. Alla kanske inte sitter och väntar på att de tre små prickarna ska dyka upp. Han har dessutom ingen smartphone utan sitter med en gammal Samsung utan färgskärm. Det är nästan så att man blir orolig för att sms inte kommer fram till en sådan mobil? Han kommer aldrig kunna se mina selfies på Insta men det kanske är en blessing in disguise.
Nu är jag också sjuk och stressnivån är ur kontroll. Jag har två veckor kvar i Göteborg nu och båda ligger hemma med feber. Jag vill att vi ska gå ut tillsammans i morgon, har redan tänkt ut att jag ska föreslå förfest med mina vänner och sen efterfest bara han&jag. Jag vill att han ska strunta i att åka till Dalarna och skriva på sin uppsats eller vad det nu var och köpa biljett till Way Out West istället.
Jag är så rastlös och har alltid inställningen att om inte jag hör av mig, gör någonting, kommer ingenting hända. Ergo jag ligger ALLTID i underläge och de får vara den eftertraktade. I många fall borde jag vara den jagade, i det här fallet vet jag inte än. Till och med min mamma säger till mig att jag måste bli coolare med killar, inte visa för mycket på en gång utan sitta still lite. Men jag har inte tid att sitta still nu!!!
Jag gräver min egen grav. Det sista jag behöver när jag börjar skolan är att vara distraherad av nån 50 mil bort som är dålig på att sms:a. Men som vanligt: jag vill att han ska vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar