Men allt har inte varit härligt. Båda nätterna han sovit här har jag legat sömnlös av panikångest. Inte kunnat andas, känt det där fruktansvärda ruset skälva genom kroppen, stelnat och spasmat. Det har hänt mig en gång tidigare och det var när jag sov med den här. Varför får jag panikångest av att ha en varm killarm om mig? Är det slump? Det kan inte vara slump. Kanske har jag en underliggande rädsla för närhet som gör att jag inte kan hantera situationen när jag sover med en kille i nyktert tillstånd. TROTS att jag ler med hela ansiktet och vill spela in ljudet av att han luktar på mitt hår och ha det som insomningsband. Jag känner mig verkligen inte rädd för det, snarare längtar jag så oerhört mycket. Jag fattar inte :(
Ett annat alternativ är att jag egentligen haft en pågående panikångest i en månad men att de här tre tillfällena var de enda då jag behövde anpassa mig efter när någon annan ville gå och lägga sig och alltså inte kunde kolla Netflix tills ögonen går i kors. Om jag en vanlig kväll går och lägger mig utan att vara helt utmattad, skulle samma sak hända igen då? Spännande experiment om det inte vore så att panikångest är det vidrigaste som finns och absolut inget jag vill utsätta mig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar