När alla gått från festen la jag upp en film där jag sjöng Håkan jättefalskt men jag trodde det var fint

Känns som att mycket har hänt men egentligen står jag ju bara här och stampar. För någon vecka sedan bytte jag två ord med en kille vid bordet bredvid på en bar men det räckte tydligen för att lägga till på Facebook, chatta hela söndagen och sen boka dejt. Han dök upp i basker 20 minuter sen men jag låg med honom ändå. När han satte på Kent och jag sa att det var en bra låt blev hans ögon kära och jag tänkte ånej. Han blev helt till sig över hur bra min musiksmak är och enda jag kunde tänka var att nej, att älska Kent och Beach Boys tyder på att ens musiksmak är LAME. Okej men så långt ifrån fantastisk. Pinsamt att inte inse det.

Efter förra inlägget bokade jag en tid hos en psykolog och jag var där i tisdags. Kul att betala 26 kr/minut. Jag fick inte ut speciellt mycket av det men standard är tydligen att prova två till tre gånger innan man bestämmer sig för att fortsätta och jag vågade inte säga ifrån när hon tog upp almanackan. Haha det här kommer ju gå bra. Tanken var väl att jag skulle gå till skolan efter det besöket men jag orkade inte utan var sjukskriven i två dagar. Har insett att jag i princip får ångest över VARENDA samtal jag för. Samtliga. ALLA!!! Alltid kan jag haka upp mig på någon liten detalj, mitt undermedvetna letar efter misstag och pinsamheter. Var jag för tyst? Pratade jag för högt? Vad sa jag egentligen? Vad betydde den där blicken? Åhhhh nej nu var det en i sällskapet som märkte att jag blev överröstad och bortglömd, nu kommer hen stå där och vänta på att jag ska dra min värdelösa anekdot när de andra har tystnat.

Jag hade kräftskiva för klassen igår och det var kul men jag hatar att jag har så dåligt minne. Jag minns inte ens vad jag har sagt till folk dagtid så ni kan ju tänka er hur suddigt det blir efter snaps och beer pong. Men tror att jag skötte mig någorlunda. Bytte kläder fyra gånger under kvällen, lagom pinsamt men aja. Gav komplimanger jag inte står för, pussade många kinder. Men det var roligt! Jag måste komma ihåg att ingen tänker lika mycket på vad jag gör som jag själv. Måste måste måste komma ihåg det. När det kommer till att imponera, vara smart och fatta grejen har jag dessutom tid på mig för vi ska gå ihop i två år. Somliga skulle kanske säga att jag har tid på mig att hångla med fel personer, dricka för snabbt och prata för högt också men jag väljer att börja i den änden verkar det som. En månad in på utbildningen jag drömt om i tre år och jag är redan skoltrött förresten. Bådar gott.