Ouch.

Kårpuben var full, tack och lov. Då behövde jag trots allt inte låtsas gilla dyngraka och overallklädda 90-talister bara för att kunna hänga med mina nya kursare.

- Ska vi går till Vasa?
- Ja! Eller... Jag såg precis att han jag är kär i är på Andra Lång men jag vågar nog inte gå dit.
- VI GÅR DIT!

---
- Hej Fredrik!
- Haha, så du har också hittat hit alltså? Bra jobbat.
- Jag har faktiskt varit här flera gånger. Och inte bara med dig... Trivs du i skolan?

---
Sms, sms, sms. Jag lovar mina kompisar i Stockholm att vara sval och snygg, att inte vara för på och att låta honom sakna mig lite. "Se till att det ser ut som att du har roligt!" Okej, okej.

---
- Det här kanske är en väldigt dum fråga men... kan inte bara tiggarna börja plugga? Då får de ju CSN!

---
- FREDRIK! Vänta!
- Oj hej, förlåt att jag inte svarade när du ringde...
- Det är lugnt, ska ni vidare eller? Får jag följa med?
- Eh... Ja det får du väl men jag... Jag ska träffa en annan tjej där så du vet.
- Okej det är lugnt, jag vill bara inte gå hem.

---
- Jag vill bara säga att jag verkligen gillar dig. Och jag vet, jag VET, att du inte vill och du behöver inte säga någonting tillbaka. Men jag har alltid gillat dig, hela dig. Dina ögon, ditt leende är så fint. Jag önskar bara att du kunde försöka minnas gamla Amanda för henne verkade du ju gilla.
- Alltså...
- Men vänta! En grej till bara! Om du inte är så himla intresserad så kan jag tänka mig att bara ligga också för jag är så himla kåt.
- Herregud.

---
- Är det där tjejen du skulle träffa förresten?
- Va?
- Ja, du sa att du skulle träffa en tjej här?
- Sa jag? Jaha nej det ska jag inte.

---
Nu har jag inte bara raderat hans telefonnummer utan även hela vår sms-konversation. Helvete.

Sex, lögner och HBO Nordic

Ny stad och nya vänner. Det är ju lite svårt när man inte hittar rätt på en gång. Den senaste veckan har jag bondat med tre personer men jag är inte riktigt nöjd. Jag har attackkramat dem efter två glas vin och visat med ögonen hur mycket jag gillar dem och jag har sett ett äntligen i deras ögon. Men sen på vägen hem har jag stört mig på att de precis börjat lyssna på Franz Ferdinand, tycker att Hunger Games och Förr eller senare exploderar jag är världens bästa böcker eller har illasittande kläder. Usch, jag är hemsk. Eller bortskämd med mina stockholmsvänner.

Jag har ju tyvärr en tendens att visa mer än jag egentligen menar. Kanske för att få andra på kroken, kanske för att ett mellanläge mellan kärlek och hat inte existerar för mig. Två veckor innan jag flyttade hit träffade jag en kille som jag nu håller kontakten med. Han har precis separerat från ett långt förhållande och jag spelar på att vara den där problemfria och härliga förströelsen. Säger vad jag vill, hetsar upp honom och får honom att rodna. Sitter och ler snett när hans felstavade fyllesms rullar in och svarar sen hjärtligt dagen efter så att han inte ska skämmas. Han som är kvar där i en tom lägenhet skriver hela tiden att han saknar mig och att han vill fika. Jag som sover hela dagarna och njuter av att vara i fred svarar att jag vill ligga.

Det är det också. Jag är så sjukt liggsugen att det liknar ingenting. DET är en mycket dålig sak med att vara nyinflyttad - jag har inga killar här. Och jag är verkligen svindålig på att onanera, jag vet typ inte hur man gör. Har jag för korta armar? Jag tycker det är tråkigt. Längtar efter hångel och att bli upptryckt mot en vägg. Sitta gränsle och dra trosorna åt sidan. Jag har börjat vara mer aktiv på Tinder men jag inser att jag är för ovan. I Stockholm skrev jag aldrig till mina matches och jag svarade inte heller när de hörde av sig. Ville nog mest bara ha bekräftelse och var inte så intresserad av att träffa fler än de jag redan hade. Nu ba... hur gör man? Jag har börjat skriva lite med någon som verkligen är min typ men det går så trögt. Vill bara ta reda på hans nummer och ringa upp men det går ju inte. Va?

Bara början

Nu har jag flyttat. Jag hänger mest i min nya andrahandssäng där jag somnar och vaknar, kollar på 30 Rock och somnar igen. Jag har inga pengar men åtta paket nudlar på diskbänken. En stor balkong utan bästisar. Jag bor centralt men det är jobbigt att gå överallt. Skavsår och ryggskott och rossliga lungor. Imorgon börjar jag skolan och det är i ett så otroligt fint område! En liten damm med näckrosor och stora löviga träd överallt. Det blir säkert bra det här.

Prio ett just nu är att glömma allt det jobbiga i Stockholm och försöka skapa nya minnen. Jag tror inte jag har fattat hur ångestladdat Stockholm är för mig och hur mycket den staden drar ner mig. Jag blir den absolut sämsta versionen av mig själv där. Ettrig, dyngrak, dissig och nonchalant. Jag var på kräftskiva med mitt gamla jobb dagen innan flytten och jag kan inte släppa hur hemsk jag var på den. Kom dit nervös och obekväm och botade det med tre glas mousserande. Stod på bord, höll osympatiska tal, försökte få med 30 nyktra vuxna på allsång kl 19:30. Blev fly förbannad när den gulliga nyanställda var mer intresserad av den (enligt mig) korkade men visst supersnygga assistenten än av mig. Knuffade bort alla som försökte byta låt. Ville att alla killar skulle hissa mig inte en utan tre gånger. Jag orkar inte.

Så, bort med det nu. Det finns inte längre. Nu är det nyår och jag börjar om.

Pics or it didn't happen

Jag vill fortsätta ha min Pinterest kopplad till Facebook så att folk kan se hur cute och tasteful jag är (och nu har jag dessutom inget jobb att dölja slösurfning på arbetstid för) men jag har kommit på en idé om att göra en board där jag kan samla extra bra sms-konversationer som sen kan bli supervirala och sprida glädje och hopp. Vad tror ni mina Facebookpojkvänner skulle tycka om det? Jag gissar att min mobil skulle sluta vibrera ganska mycket. Så svårt att vara integritetslös och mystisk samtidigt! Ännu svårare att vara öppet slampig och flickvänsmaterial på samma gång.

Se smakprov på förra årets fyra mest intensiva romanser! Se hur lycklig jag har varit och hur ingen av dem finns kvar nu.

Istället för att blogga kan man blogga

• När ska Sandra visa sina 30-årspresenter egentligen?
• Måste Elsa ha den där för korta rödrutiga klänningen hela tiden? På ett bokomslag dessutom? Girl, no.
• Varför tyckte folk att den där guldiga ananasen var en snygg inredningsdetalj? Sjukaste någonsin.
• Att Ida Sjöstedt hyllas? Haha okej.

Lika bra att lämna stan

Mycket och ingenting, som vanligt. Jag tittar på Vänner-repriser på dagarna och förstör mitt liv om nätterna. På min avslutningsöl på jobbet ramlade jag ner för en marmortrappa, dunsade ner för hela, och låg medvetslös i flera minuter. Sen bar någon in mig i en taxi och jag vaknade med plåster på fötterna och mortadellaliknande blåmärksben. Aja.

Sen blir jag uppspelt över twitterflirtar tills jag inser att de bara är artiga, att de har flickvänner och noll intresse av mig. Så gulligt blygt att inte våga följa mig tillbaka! Haha.

Mycket sånt här också:

Lycka till!!!

Sen har jag blivit nekad av CSN eftersom jag inte tog tillräckligt med poäng senast jag pluggade (omskrivning, jag tog inga poäng). Skickade ett snyftbrev men fick till svar att "det var för svårt :c" inte är en legitim anledning till att inte klara tentorna. Nä...hä? Töntar.

Flyttar till Göteborg om en vecka och hmm, det känns inte som att mina kompisar är så ledsna över det? Nu är jag självupptagen igen men nog trodde jag att de skulle vilja hänga med mig mer innan flytten. Jag trodde typ att jag skulle få en avskedsfest, en liten karneval, tillägnad mig. Men jag ska allt visa dem, om en vecka sitter jag där med mina nya vänner måsarna! Mamma sa i alla fall att hon kommer få ett sammanbrott när jag åker och det känns bra. Jag vill att mina nära och kära ska behöva söka hjälp av saknad.

Nu ska jag återgå till att vara sjuk och gnällig, det bästa man kan göra när man bor hos sina föräldrar. Har idag fått nya ELLE, min favoritjuice och två påsar ostbågar av mamma. Oj nu kommer snart ett eget litet sammanbrott här.

Puss.

Mot oändligheten

Sista veckan på jobbet nu och jag snoozar men är på gott humör. Sista veckan hallå! Nu är de flesta tillbaka från semestern så det är enkelt att komma ihåg vilkas bordsskick jag inte kommer sakna (allas) och roligt att se vilka som gått upp i vikt över sommaren (jag med...).

Jag är rädd att jag på min avtackning ska få frågan vad jag kommer sakna mest från min tid här. Det kan bli pinsamt. Jag är även irriterad över att den tidigare traditionen att alltid köpa något dyrt på Svenskt Tenn i avskedspresent har lagts ner på revisorns inrådan. Kommer få ett bokmärke som tack för de här tre åren.

Det är nu mitt nya liv börjar. Jag har ingen aning om hur det kommer bli, vad som kommer ha hänt om ett år eller så. Jag kanske kommer hata Göteborg, jag kanske kommer krångla mig hem med en ny flyttbil om ett halvår. Jag kanske blir oplanerat gravid med någon jag är nykär i och tänker whatever och föreslår fika istället för öl när jag träffar mina kompisar igen i Stockholm. Jag kanske jobbar hårt - eller blir upptäckt! - och får ett jättebra jobb så att mitt lånelöfte bara växer. Kanske händer det ingenting. Oavsett så kommer jag inte längre jobba här och jag kommer lära känna nya personer. De kanske också är irriterande men de är i alla fall nya. Skål för det ändå.