Hela förra veckan var jag så sjukt jävla nervös inför läkarbesöket. På torsdagen då jag skulle dit var jag så ängslig att jag skakade och även både svim- och spyfärdig.
Väl där kändes det som att alla i väntrummet stirrade på mig och när min läkare kom och släppte in mig på sitt kontor började jag gråta på en gång. När jag berättat vad som hänt tittade han lite bekymrat men ändå frågande på mig och sa att jag måste vara stark och att det kommer gå över av sig självt. Fucking WHAT? Sen frågade han om jag har någon kontakt med Fredrik nu och om jag kände att jag kan prata med honom. Vänta lite. Va? Det visade sig att han hört fel (gissar på att han hörde drog istället för dog) och trodde att vi bara hade gjort slut. Gud. Efter det lilla missförståndet fixade han en remiss till en akuttid hos psykologen så jag antar att de kommer ringa snart.
Idag på jobbet ville min chef prata med mig. Han stängde dörren till konferensrummet och frågade hur jag mår. Min underläpp, ni kan ju tänka er. Sådär, pep jag fram innan jag började snyfta igen. Jag berättade att det är ganska dåligt men att jag har börjat ta tag i det så att det förhoppningsvis kommer bli bättre snart. Påminde honom om allt som hände förra året och han nickade och kom ihåg. Han sa typ att det är tråkigt att jag är ledsen men att jag måste kunna sköta mitt jobb också. Att det är viktigt att receptionisten är glad så jag får försöka att gaska upp mig lite. Alltså jag orkar inte. Blir så himla arg på den där typen av behandling av anställda. Ena stunden var han snäll och sa att det bara är att säga till om jag vill vara ledig någon dag för att sen i nästa mening påpeka att jag måste vara piggare och gladare på jobbet eftersom det är min viktigaste arbetsuppgift. Då skulle jag vilja se honom sitta i repan och skratta&le när det känns som att ögonen ska ploppa ut av tryckande tårar som vill ut. Dessutom blev jag ledsen av att han tycker att jag jobbar dåligt för det tycker inte jag. Jävla överdrift, bara för att jag inte hälsade megaglatt imorse betyder väl inte det att jag inte gör mitt jobb. Pepp med lönesamtal nu i veckan som jag redan skjutit upp eftersom jag känt mig så instabil. Jippie. Hatar allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar