söndag 1 juni 2014

Verklighetsflykter

Jag har inte så mycket ångest, inte mer än vanligt, men jag inser att mitt levnadssätt inte är hållbart. Mina vänner tycker alltså att jag dricker för mycket men jag tror att det är värre än så. Jag tror att jag tänker för lite. Och jag vet att jag inte är normal, att ingen kan tycka det. Att jag behöver se världen så som den ÄR och inte som jag vill att den ska vara. Jag borde ta mitt jobb på större allvar, sluta skvallra, skriva mail till gamla vänner istället för att gå till Trädgården en vanlig tisdag. Spara pengar, laga bättre mat. Kanske börja träna innan jag får så ont i ryggen att jag inte kan röra mig igen.

Mina ögon förändras efter ett glas och jag är inte medveten om omvärlden så länge jag har någon att sms:a med. Får höra att de varit oroliga för mig, att de legat vakna länge och tänkt på att de inte borde gått.

- Jag ångrade så mycket att jag lämnade dig ensam på Trädgården den där gången du vet, att vi gick hem utan dig. Framför allt när den där konstiga killen kom fram och du lät honom dricka av din öl.
- Va? Vilken kille? Det minns jag inte.
- Nej, exakt. Du ser.

Jag känner ibland att mitt huvud inte sitter ihop med resten av kroppen, att det är påväg att flyga iväg till de andra molnen. Jag kan inte vara tyst, kan inte låta bli att återberätta mina tråkiga drömmar för varenda feja jag möter. Och ändå ser jag mig själv som en smart och klok person? Haha, okej.

Jag är den ofrivilliga lillasystern som klättrar upp på tak, byter låt på stereon varje gång det inte är Håkan, skjuter bort tallriken utan att röra maten. Som får oroliga blickar, vattenglas i handen. Som tar taxi hundra meter, som inte har några flimmerhår kvar. Som läser tre kapitel i varje bok innan hon tröttnar och börjar på nästa, som inte vet vad totalitär betyder.

Som de blir kära i, de som inte vet bättre. Som krossar hjärtan, som sällan får svar när hon ringer de där samtalen. Som bär ljusrosa luddiga jumprar, rosetter i håret och ballerinaskor året om. Som har snygga bröst även utan bh och som tydligen är lenare än de flesta tjejer. Som alltid har en svag solbränna kvar, som stolt säger att hon inte dricker ren sprit. Som snart har bott hemma hela sitt 25e år. Som fuskade till sig MVG i latin och som aldrig går mot rött. Som inte kan hantera bag in box, som inte har en enda bra sida. Som pratar för högt, som luktar illa i naveln.

Som inte förstår varför hon har en enda vän kvar egentligen. Eller hur hon kunnat behålla ett jobb. Fått hångla en endaste gång eller blivit kramad av sin pappa.

Jag skrev på Facebook i natt att problemet med min generation är att vi tänker att vi har så lång tid på oss att vi aldrig börjar. Det är faktiskt sant tror jag men jag ska ändra på det nu. Under dagen i går skrev jag sju olika anteckningar i mobilen och nu ska jag fan se till att göra något av dem. Livet är lika kort som en långhelg och snart är det söndag på riktigt liksom.

5 kommentarer:

  1. att fler inte kommenterar på din blogg måste vara för att det inte GÅR. fint och självutlämnande inlägg, tycker om det fastän jag inte tycker om att du känner så.

    /sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fattar inte!!! Varför går det inte? Måste ringa nån. (Och tack baby <3)

      Radera
  2. Jag håller med anonym. Du är ett geni.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev så glad av din kommentar att jag inte kunde sova i natt. Tänkte bara på att det finns personer jag inte känner, bra och smarta personer dessutom, som läser det här. Insane! Och din blogg var ju en jävla guldgruva, tack för länk till den! <3 <3 <3

      Radera
  3. He he, hade glömt att jag länkade till den. Den är ett bevis på att det fanns folk som hade svårt att hantera alkohol redan i början av 90-talet...
    Tack själv, fortsätt skriv!

    SvaraRadera