Jo men att känna saker, det var egentligen dit jag ville komma. Som sagt kan medicinerna skapa ett avstånd till känslorna så istället för att man utan dem kanske är jätteledsen ibland och glad andra stunder kan man på de tabletterna hamna i ett ganska apatiskt mellanläge.
Jag har det senaste året haft stora problem med att känna rätt saker. Jag har inte kunnat skilja på det verkliga och på mina egna små irrelevanta neuroser. Jag har fokuserat HELT fel och trott att mina inbillningar om saker är det som stämmer. Min psykolog bad mig öva mig i mindfulness och bara det ordet fick mig att rysa av hippieobehag. Men när han förklarade lite kändes det bättre. Det handlar väl alltså om att vara mer medveten i tillvaron och påminna sig om att det som händer utanför kroppen är det som verkligen händer, inte det i hjärnan. Till exempel kan man öva sig genom att när man dricker ett glas vatten verkligen känna hur det smakar, hur munnen blir kall och sen att vattnet åker ner i magen. Jag gjorde inte några såna övningar för tycke det lät fett tråkigt och tja, jag har väl som sagt problem med att stanna upp i vardagen. Men nu har det nästan kommit lite av sig självt.
Jag har inte instagramat några körsbärsträd men däremot stannar jag ofta upp under dem och luktar. Ibland när ciggen är slut finner jag mig själv bara sittandes ute på balkongen, ganska lång tid faktiskt. Tittar ut över gatan, funderar lite på vilka som bor mitt emot och så. Jag såg om (500) Days of Summer (ja jag vet...) härom dagen och kände för första gången på väldigt länge igen den känslan som tidigare nästan har definierat mig. Den där romantiska känslan, längtan efter att bli kär. Jag har varit så jävla cynisk det senaste året och när någon faktiskt på riktigt har tagit min hand eller tittat mig i ögonen har jag dragit mig undan och tittat åt ett annat håll. Fler gånger än jag vill erkänna har killar sagt till mig att titta dem i ögonen när vi ligger.
I hela mitt tidigare liv har jag i princip levt på känslan att vara kär i någon och det har inte spelat någon roll om det varit besvarat eller inte. Nu har jag typ bara brytt mig om att han ska svara på mitt sms så att det kan bli min tur att ignorera honom. När jag såg den där löjliga filmen blev jag faktiskt sugen på att träffa någon jag bryr mig om och som jag vill vara med. Stort!
Så att jag grät när jag såg senaste Mad Men idag var nog bara bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar