Jag har fått samtalet om intervju på skolan nu så nästa vecka åker jag till Stockholm igen. Det känns väldigt skönt men jag är inte alls lika nervös och exalterad som tidigare år. Förmodligen för att jag vet att en intervjutid inte alls behöver betyda att man kommer in. På Facebook-sidan kryllar det av glada utrop. Många andra är nedstämda och undrar om det är kört för dem om de ännu inte fått samtal. Nu har ju jag blivit kallad på intervju samtliga gånger men jag förstår verkligen hur det måste kännas att se hur intervjuplatserna fylls upp medan ens egen telefon aldrig ringer. Jag vet hur det är när den andra vändan med samtal kommer, de där med beskedet om att man officiellt är antagen. Då har jag stirrat på glädjebeskeden som de andra postat och räknat ner till timmen då jag vet att det negativa standardmailet ska plinga in hos mig. Det är hemskt.
Jag blev väldigt knäckt båda gångerna jag inte kom in. Så mycket arbete, sån utmattande nervositet. Så många rykten om hur många det är som söker. Dock måste jag medge att det varit nyttigt för mig att ha motgångar i det här. Måttliga motgångar. Jag har fått bekräftat att jag har talang men jag har fått jobba för det. Innan jag sökte till den skolan första gången hade jag haft orimligt lätt för mig i livet. Behövde inte anstränga mig så mycket för mina betyg, blev rekommenderad till roliga jobb jag inte ens hade sökt. När jag skrev min första ansökan var jag så himla glad över att ha klarat av det helt på egen hand, utan hjälp, kontakter och räkmackor. Även om jag inte kom in då var jag jättenöjd med mina arbetsprover och jag kände att jag hade hittat något som jag verkligen gillade och var bra på. Det var så stort! Sedan dess har siktet varit inställt. När jag inte kom in förra året blev jag också väldigt ledsen men jag såg ändå fram emot min Plan GBG så det var lugnt. Det var förmodligen bra att jag fick ta det här sabbatsåret och leka av mig lite.
Något jag faktiskt vill poängtera lite ändå är att folk kan vara duktiga, hårt arbetande och begåvade trots att de är privilegierade. Det ena behöver nödvändigtvis inte utesluta det andra. Jag har hört så många dissiga kommentarer om att Sandra B säkert bara har fått sina reklambyråjobb för att hon har rika föräldrar och en stor blogg. Men nej. Det funkar inte så. Klart det inte funkar så! Ingen seriös arbetsplats erbjuder någon lön, semester och ansvar för att göra någon annan en tjänst.
Det är något jag själv måste öva mig i för jag har väldigt lätt för att avfärda snygga och rika personer och tänka att de måste vara obegåvade eftersom det helt enkelt vore för orättvist om de hade allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar