Vaknade till två fruktansvärda saker i dag. Dels stickningarna under höger näsborre, de som skvallrar om att jag inom några timmar kommer ha pulserande och variga svinkoppor där. Dels det här:
Svinkoppor har jag en till två gånger om året och så har det varit sedan högstadiet. De kommer när jag är stressad eller har varit extra förkyld. Det finns inget jag hatar mer i mitt liv än svinkoppor för jag ser ut som ett monster, det gör ont och någonting med infektionen gör att jag blir deprimerad och pms:igt känslig. Så ja, det där sms:et kom inte i rätt stund om man säger.
För fem minuter sedan stod jag och sorgsvajade till Du måste finnas och tvättade näsborrarna. Pausade, satte mig på toalocket och svarade honom något melodramatiskt, torkade en liten tår.
VARFÖR kunde jag inte fått träffa honom för ett år sedan istället? Aldrig varit med om en så olycklig vändning. Den här flytten skulle ju vara förknippad med återföreningar, framtid, lysande utsikter. Och nu sitter jag bara och deppar över nån kille som jag knappt ens känner. Fy fan hörrni.
alltså KRAM på båda! hade svinkoppor för två somrar sen och jag blev deprimerad, kände mig som en vandrande sjukdom som smittade mig själv och låg instängd och grät hela min semester :((((
SvaraRaderaTack, ja det suger verkligen. Verkar vara ovanligt att, som jag, få det så återkommande. Har suttit på internationella sjukdomsforum och letat info hela dagen men det finns inget botemedel :(
RaderaAlla forskare som läser det här: FIXA ETT!!!