När systern efter tjugo timmar fortfarande varken sett eller svarat på mitt meddelande hade jag sådan panik att jag inte längre kunde hålla mig. Stressen över att familjen undanhöll information från mig, att de kanske var arga på mig, tog över och jag tog en omväg runt problemet och hörde av mig till Fredriks vid dödstillfället nya flickvän. Hon bekräftade det jag innerst inne hoppades på, att de aldrig hade fått reda på varför han dog och att de förmodligen inte skulle få det heller. Hon gissade på att hans hjärta helt enkelt stannade pga ett medfött fel och jag hoppas och tror också på det. Att det skulle varit självförvållat är enligt henne inte troligt med tanke på det sista sms han skickade henne. Jag trodde inte heller det men det är så skönt att få höra andra säga det.
Nu känns det som att luften gått ur mig. Jag är på samma gång lättad och fortsatt undrande.
Och jag är ledsen. För vad hon tjejen också sa till mig var att Fredrik var väldigt nere över att det tagit slut mellan oss och att det var anledningen till att det tog så lång tid innan de blev ett par. Tydligen pratade han mycket om mig och hade svårt att komma över allting. När vi träffades sista gången satt vi och pratade om vilka nya personer vi dejtade och det hade tydligen tagit hårt på honom, trots att han berättade lika mycket och glatt som jag gjorde. Jag var nykär i Malmö och när vi satt där i vårsolen fick jag ett samtal från honom som jag inte borde tagit. Fy fan vad elak jag var som satt och kvittrade med Malmö i telefon när Fredrik satt bredvid. Fredrik sa då till mig att han fattat av min Twitter att jag blivit kär i Malmö och att det inte hade känts så soft. Jag sa att jag förstod det men det var nog rätt tydligt att jag inte brydde mig. Och att jag inte var det minsta svartsjuk på hans tjejer utan snarare tyckte att det var roligt att höra om hans blinddejter.
Fredrik var så jävla taskig mot mig under det sista året vi var tillsammans och jag har fortfarande inte återhämtat mig från den dippen. Men han var bara människa och jag borde inte ha låtit det överskugga de andra åren vi hade tillsammans eller vänskapen vi utvecklat. Jag önskar att jag kunde säga det till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar