söndag 16 februari 2014

Kärleken är evig

Igår var jag ute på en tråkig klubb som några jag känner har. Varför är alla klubbar i Stockholm så tråkiga? Varför blir dansande människor fortfarande glada när Justice spelas? Varför är jag inte längre dansande och glad? Jag står alltid antingen vid ett ståbord eller i rökrutan och sen helt plötsligt står jag på perrongen och så har ännu en kväll och en femhundring gått.

En av de som spelade igår har jag skrivit om tidigare här. Han som jag känt länge, som jag hånglat med när jag varit uttråkad och som jag inte vill ha men som luktar så gott. Varje gång vi ses ute vill han gulla och varje gång jag ger efter dumpar han mig. Han kan vara baskiskåt och börja sms:a om att han vill att jag ska komma över för att sedan när jag nappar sluta svara och stänga av mobilen. När vi under en månad för ganska exakt ett år sedan skickat <3 till varandra varje kväll och han gång på gång förklarat hur mycket han tyckte om mig sökte jag upp honom på en spelning och följde med honom hem. Efter den kvällen slutade han höra av sig. Helgen efter var jag på hans klubb och när den stängde gick han förbi mig utan att säga hejdå och lämnade Medborgarplatsen med två okända tjejer. Men... nu blev jag faktiskt ledsen stammade jag fram till mina kompisar då. Trots att jag inte ville bli ihop med honom, trots att han är jobbig och störande. Han hade charmat upp mig och sen lämnade han mig använd och smutsig. De där situationerna då man blir dumpad av någon man inte vill ha, någon som däremot verkar och borde vilja ha en själv, är så komplexa och sorgliga. Man står där och undrar vad som hände. Man hatar sig själv för att man inte stod emot och för att man valde att vara trevlig och lättsam istället för konfronterande och sur. Man ångrar att man gick dit.

Igår på den där klubben gick jag upp i djbåset vid tio i tre för att se om det fanns några drinkar kvar. Vi dansade till Halo tillsammans och han la armen om mig. När lamporna tändes tog jag min jacka och hoppade ner från båset. Han tog tag i min arm och bad mig vänta. Frågade om jag skulle sova hemma eller om jag hellre ville sova någon annanstans. Jag tvekade men mindes hur jag en timme tidigare sagt till mina kompisar att det var så länge sen jag låg med någon och att jag verkligen ville göra det den kvällen. Tvekade ändå lite till men sa till slut okejdå. Okejdå. Sa att jag skulle gå ut och röka så länge och att vi skulle ses där sen.

Väntade en kvart. Ringde, sms:ade, ringde hans kompis. Fick sedan höra av vakten att han redan hade gått. Åkte hem själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar