fredag 28 februari 2014

Hjärnan moves in mysterious ways

Fast vänta, jag glömde berätta om det mest revolutionerande kuratorn fick mig att inse igår.

En av mina absolut sämsta egenskaper, både för min egen och andras skull, är att jag är så oerhört lättirriterad. Jag kokar inombords om jag så mycket som tänker på att det finns folk som smaskar när de äter, biter på gaffeln, tuggar tuggummi med öppen mun eller trummar med naglarna mot bordet. Jag hatar det så mycket men jag tror egentligen att min omgivning ogillar det ännu mer. Man ser på en gång när jag blir irriterad för då stelnar jag till och min blick blir svart och stirrig. Inte så kul för den som sitter mitt emot kanske.

Jag vet inte hur jag kom in på det igår hos kuratorn men när det kom fram att jag har en sådan sida sa hon att det förmodligen beror på att min lillebror är utvecklingsstörd. Det är tydligen vanligt nämligen. Vanligt! Att om man haft en sorglig frustration hela livet och dessutom haft ett slags störningsmoment i form av någon som kanske har dåligt bordsskick (ja), står i vägen framför tv:n (oh ja) och inte kan de sociala koderna (nej, precis) så kan man bli extra känslig för vissa saker i övriga livet eftersom man behöver en "paus" från störandet. Wow. Jag säger inte att det ursäktar någonting eller att vetskapen om det kommer bota mig men är det inte sjukt hur många förklaringar det kan finnas till ens personlighet eller beteenden? Jag är verkligen fascinerad över det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar