Att jag ska sluta på jobbet börjar sakta sjunka in. Vid lunchbordet pratas det om hur den nya receptionisten ska väljas. Över huvudet på mig läggs argument fram om hur cool, rolig och pedantisk hen måste vara. Jag är inte pedantisk. Det har varit uppenbart under de tre åren jag jobbat här att de inte är nöjda med mitt bristande öga för detaljer och hur mycket jag hatar att städa. Whatever, jag är i alla fall cool och rolig. Och jag är en jävla naturbegåvning på ekonomi, hur sjukt det än låter. (OBS privatekonomi räkas inte in i det här. OBS OBS.)
Intervjuer hålls med konstiga tanter och drivna 20-nåntings. Jag tänker för mycket på hur viktigt det är att den nya ska trivas och få göra det den vill men det är väl inte mitt problem. Det blir förmodligen en tjej, eftersom den enda killen som sökt var en 40-årig knarkare, och jag är redan så orolig för att hon inte kommer trivas, att hon kommer vara uttråkad. Eller att hon ska ta upp med mina chefer hur lite det är att göra så de fattar att jag rullat tummarna i tre år. Eeeehe. Eller att alla ska älska henne och få en ny bästa kompis att dricka fredagsöl med.
Sen tänker jag lite på hur spännande det ska bli för mig i höst. Hela mitt liv kommer förändras, framför allt om jag flyttar till Göteborg. Jag har börjat tvivla ganska starkt på att de kommer ta in mig på skolan. De tar in 40 personer på intervju och 12 kommer in. Hälften av de tolv ska vara tjejer. Känns svårt. Inte hela världen heller, trots att jag lagt mycket tid på arbetsproverna. Vi får se vad som händer men livet känns rätt härligt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar