onsdag 14 maj 2014

Pirret!

Jag är så sjukt nervös för min intervju nu. Förra året var jag extremt nöjd med arbetsproverna men i år är de inte riktigt lika genomarbetade. På förra årets intervju sa de att arbetsproverna var så bra att om de kunde skulle de ta in mig på en gång enbart pga dem men att de måste träffa alla de kallat på intervju. De kallar 30 personer och det finns 15 platser som ska fördelas lika mellan killar och tjejer. De brukar säga att om man får komma på intervju är man tillräckligt bra för att komma in och att resten bara baseras på hur bra man skulle passa in i klassen. Så tydligen passade jag inte in förra året. Så konstigt, jag som är så älskvärd. Aja.

Det här året känns det som att jag blivit kallad ganska tidigt och det är väl ett bra tecken. Om jag inte passade in i klassen förra året (fortfarande så sur över att det var anledningen) så hoppas jag att de utgår från mig det här året och skapar en superneurotisk klass som älskar öl och killar! Det ni!

I går tog jag ett stort steg och visade proverna för min pappa. Han fick se mitt personliga brev förra året men bortsett från det har jag aldrig någonsin visat något jag skrivit för honom. Jag vet hur hård han är, hur höga krav han ställer på sina anställda och hur bra koll han har. Han är även gammal journalist så språket är ju extra viktigt. Men han... Han tyckte att det var så bra!!! Han sa att det var smart, roligt, personligt och "otroligt välskrivet"! Gråter typ nu. Jag är verkligen pappas flicka och hans godkännande betyder så fruktansvärt mycket för mig. Han sa tom att han aldrig skulle kunna göra något så bra själv och även om jag tvivlar på det så <3 <3 <3

För att maxa intervjudagen (måndag!) så lovade jag precis att jag ska hålla presentation på måndagsmötet om proverna. WTF? Nästan mer nervöst men jag tänker att om jag får det ur vägen och förhoppningsvis även får beröm kanske intervjun kommer kännas lättare. Jag har inte visat något jag skrivit för mina kollegor heller och vet inte vad de kommer säga. Är rädd att de är bra på att hålla masken, hoppas på att de börjar gråta av glädje.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar