Jag förstår att jag framstår som världens ocharmigaste person som inte kan ta in att han inte vill. Som att jag inte kan tänka mig att någon inte skulle vilja ha mig. Klart jag fattar det, framför allt med tanke på hur jag varit och är, och då framför allt mot just honom. Men. Jag vill inte inse det! Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att han ska fundera och komma ihåg allt jag sagt och bara ändra sig. Slänga på sig en jacka och springa hem till mig typ. Jag har porttelefon i min nya lägenhet och ingen har ringt på den än men tänk om han skulle göra det? Nej okej nu ska jag sluta.
Just när det gäller honom är det mer än självklart att han inte orkar med mig och att han tycker jag är töntig. Han är en cool kille. Han har lista överallt och verkar känna varenda person i hela stan. Ser på insta att han dricker öl med olika vänner varje dag. Jag är en tvärhand hög och går inåt med fötterna. Lyssnar typ på Lykke Li, har strumpbyxfotsvett även när jag är nyduschad. Ställer mig så han ska se mig i baren, kedjeröker som en jävla tönt. Har ett lazy eye och viker ut mig emotionellt i varenda socialt medie jag kommer åt. Han känner mig vid det här laget och har sett mina sämsta sidor så det är okej att han inte vill. Han har sina skäl!
Men...
Härom dagen pratade jag med en supergullig kille på Tinder och när jag frågade något så oskyldigt som om han hade en rolig helg tog han bort mig! Vaaaa? Jag tycker att jag är gullig på mina bilder. Och vi hade sagt typ tre ord till varandra så han kan ju inte redan ha fattat vilken idiot jag är? Jag förstår inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar